Då var det slut på en av dom tråkigaste dagarna i mitt liv. Den här dagen har varit så förbannat onödig och jag har känt mig så förbannat oproduktiv hela dagen. Så är det när man är sjuk...tråkigt alltså.

För att få tiden att gå tittade jag på en av de filmer som man absolut borde se en gång i sitt liv ( I det här fallet hela trilogin): The Evil Dead: Army Of Darkness. En riktig klassiker. Det är riktigt roligt att titta på filmer som man sett när man var typ 13 pånytt. Man (I alla fall jag) får liksom en nostalgisk känsla, och kommer ihåg lite av hur det var på den tiden då man såg filmen. 

Jag hade en lite sorglig dröm idag när jag sov på dagen ( Jag har sovit/drömt ganska mycket nu när jag var sjuk): Jag drömde om mig själv som barn, jag drömde att jag var hos min Mommo och Mofa där jag byggde en koja av madrasser med Mofa...Jag tror drömmen är baserad på ett verkligt minne som jag pånågotvis förträngt. Det verkade vara före han blev dålig...Tänk om jag skulle vetat hur lite tid vi hade kvar tillsammans....Det sorgligaste var att jag kunde se hans leende så tydligt..Ett leende jag aldrig får se på nytt.

Jag missade helt att det redan gått två år sen Richard Wright avled...Tänk så tiden går fort egentligen...

En jättebra video jag hittade som passar som en hylling till honom.

Ursäkta angsten, kära läsare, men jag är ännu nedstämd efter min dröm.

Som tur finns det folk som gör så att man ler även ner det är lite ledsamt. Ett stort tack till dom :) (Ni vet själva vem ni är)

Godnatt,

Sundben