Ibland när jag funderar på mitt liv såhär på kvällarna kommer jag ihåg en period i mitt liv som var mycket svår. En period där jag kände att jag inte riktigt blev bekräftad av människorna runt mig, en period då jag ofta var deprimerad på grund av att jag inte verkade ha några riktiga vänner och ett förhållande som var helt uppåt helvete, ett förhållande jag inte förstår varför jag ens blev delaktig i från första början. Jag ångrade mig redan efter en vecka. Jag drabbades av ångestattacker, blev trött på skolan och på mänskligheten i allmänhet. Jag sökte min tillflykt till musikens värld, till band som Slipknot och In Flames, band som sjöng om just dendär känslan som uppfyllde mig. Det var dessutom mörkt och jävligt ute, eftersom det var vinter. Ibland kändes det som om jag skulle kunna hoppa ner från mitt fönster och ingen jävel skulle bry sig. När det var som värst tog jag ett beslut: Nu räcker det med skiten!

Så jag gjorde slut på förhållandet (om man nu kan kalla det så ens), sade åt vissa människor vad jag tyckte om dom för att helt enkelt få ro med mig själv och började själv söka mig mot de av mina vänner som jag visste att brydde sig påriktigt, samt fick några nya som ännu är mina vänner i denna dag. Det började bli vår, dagarna blev ljusare och så även tillvaron. Innan jag visste ordet av var det sommar och grundskolan var slut för min del. Sedan dess har det bara blivit progressivt bättre och bättre.

Men jag är ännu i denna dag rädd för att det blir som denna vårvinter igen. Därför drar jag mig alltid ur innan jag satsar för mycket och förlorar igen. Eller satsar inte alls.

''I don't wanna feel no more
It's easier to keep falling
Imitations are pale
Emptiness all tomorrows
Haunted by your ghost

Lay down, black gives way to blue
Lay down, I'll remember you

Fading out by design
Consciously avoiding changes
Curtains drawn now it's done
Silencing all tomorrows
Forcing a goodbye

Lay down, black gives way to blue
Lay down, I'll remember you...''

Jag vet inte varför jag ens skrev detta inlägg. Det kändes bara rätt.

Jag ser fram emot vappen!

P.S Fanny Mattsson är den vänligaste själ jag vet. Därmed basta. Ingen annan kommer ens nära!

Advokaten:
- Doktorn, innan ni gjorde obduktionen, letade ni efter någon puls?
Obducenten:
- Nej.
- Kollade ni blodtrycket?
- Nej.
- Kollade ni om patienten andades?
- Nej.
- Så ni menar att patienten kunde ha levt då ni påbörjade obduktionen?
- Nej.
- Hur kan ni vara så säker på det?
- För att hans hjärna fanns i en glasburk som stod på mitt skrivbord.
Advokaten:
- Men kunde patienten fortfarande varit vid liv?
Obducenten:
- Det är möjligt att han kunnat ställt upp i valet för sannfinländarna, ja.

Både gårdagen och denna dag har jag funnit mig själv sittandes ute på herr Salamanders gård i bra sällskap, njutande av solen och Jack and Coke. Denna sommar verkar alltså börja på samma sätt som den förra, men den verkar ännu bättre på något sätt. På tal om dricka så har jag intagit dryck med alkoholprocent nu i 11 dagar i rad, och det ser ut att bli den tolfte imorgon. Sedan blir det en veckas paus, och därefter följer den legendariska ''wappu-putkin'', det vill säga Valborgsmässoafton. Som tur har man råd att supa bort ett par hjärnceller eftersom man har ett par extra, i alla fall i jämförelse med somliga individer i vårt samhälle.

Idag har jag stigit upp tidigt för att jobba igen efter ett par veckors ledighet. Det var ganska skönt att få vandra i de tomma koridorerna och fundera på saker och ting medan Megadeth - Trust spelade i mina hörlurar. Senare var det dags för den obligatoriska påskmiddagen för släkten, där jag träffade mina lustiga farbröder och mina kusiner. Det var skoj att se dem igen efter en längre paus, fast det blev lite flyktigt.

Imorgon blir det jobb på morgonen och chillande hos några vänner jag inte sett på länge. Inte helt fel.

Nu skall jag söka mig mot min tomma säng, där jag faktiskt önskar att det skulle ligga någon nu....(Med någon menar jag inte vem som helst.)

''My body aches from mistakes
Betrayed by lust
We lied to each other so much
That in nothing we trust''

I am back. I have returned from the European continent to this deserted place which I call home. But my heart is elsewhere.

Jag vet inte varför, men jag kände att jag vill börja detta inlägg på engelska. Det kändes så rätt på något sätt. Jag sitter nu hemma efter en lång dag, under vilken 4 olika länder han besökts (Litauien, Lettland, Estland och Finland!), Jag har hunnit befinna mig i 6 olika länder under de senaste 9 dagarna, och har varit med om mycket och mången strapatser. Både trevliga och lite mindre trevliga saker upplevdes på resan, men mest positiva lämnades i mitt sinne. Såklart tröttnade jag ju på vissa människor under resan, men det gör jag ju alltid. Dessutom behöver jag ju inte stå ut med dem nu på en tid igen, så njema problema som man säger i Polen. Sedan saknar jag vissa människor: Vissa av oss grabbar hade jävligt roliga och intressanta nattliga diskussioner. Också humorn saknar jag, fast jag endast varit hemma några timmar. Det torde vara ett tecken på att resan var en mycket lyckad en, eftersom jag inte kan tänka på något annat.

Imorgon skall jag träffa vänner som jag inte sett på en vecka nu igen. Jag ser framemot att få dela historier från Polen med dem, höra deras skratt och se deras ansikten igen. Jag har faktiskt saknat dem vissa stunder i Polen, och anser att många av dem skulle ha varit mer kvalificierade att komma med på resan än vissa som var med. Men det är ju tyvärr inte jag som bestämmer den saken. 

Nu skall jag sova ordentligt, och vakna upp tidigast klockan 10. Men före det blir det en stänkare, som vissa skulle uttrycka saken.

Godnatt,

Den Glade Resenären.

P.S Det var nästan så att man ville stanna i Polen när man hörde hur det gick i riksdagsvalet. Snart får man tydligen emigrera från landet.

P.S.S IFK FINLANDSMÄSTARE!!!!!!!!!!!!!! <3333

P.S.S.S Dendär saken som inte borde få hända håller på att hända igen. Kanske jag skulle dra mig ur innan jag satsar allt och förlorar igen? Det är inte lätt.

Imorgon gäller det. Det är dags för den stora resan som jag väntat på i över ett år nästan och drömt om att få uppleva sen jag var 13.

Imorgon bär det av till Tyskland, Polen, Litauien och Estland.

Det känns nästan overkligt på något sätt, att veta att man inom några dagar kommer få se de några av de ondaste platserna på vår planet. När man går in där och får se tror jag att man får en annan förståelse för vad som skett där. Det kommer att vara en skrämmande upplevelse, men på samma gång något som man inte vill missa. Det är som att gå in rakt i historien när man går in där, har jag fått höra.

Det är ju inte bara till koncentrationslägren vi ska fara, utan vi skall ju se mycket annat också, och vi hinner med mycket trevligt mellan de allvarsammare inslagen också.

Nu är min väskor packade, min kamera, telefon och mp3-spelare full-laddade, och min feelis på topp.

Saknar ni mig så vet ni hur ni skall nå mig ;)

Jag raderade mitt förra inlägg. Det var torrt och osammanhängande, och jag var omotiverad när jag skrev det. Ni som missade det missade inget egentligen.

Igår var det biologiprov på morgonen, och fest med cirkustema på kvällen. Ett ganska bra tema egentligen, men inte alls min sorts tema. Jag valde att göra en egen vinkling på det och klä ut mig till Heath Ledgers variant av The Joker. Jag måste säga att jag lyckades ganska bra med tanke på att jag satte ihop min outfit på cirka 2 minuter. Synd bara att jag inte har några bilder på den, för jag skulle vilja ha ett par som minne. När jag kom hem sen på kvällen var jag trött som en liten gris. Jag drack mig inte berusad igår, utan smakade endast lite. Därav dansade jag inte heller, för jag dansar bara ''i fyllan'', om det inte gäller klassiska danser, som t.ex Tango. Fast jag misstänker att den dansen faktiskt blev dansad igår ;).

Idag har jag varit på visit hos Kimkong. Vi chillade allmänt, åt morotskaka, lyssnade på Pink Floyd, spelade Crash Team Racing och trollade Radio X3ms önskeprogram. Vi fick dom att spela Electric Six - Gay Bar med motiveringen ''Den påminner mig om så många glad stunder med grabbarna, hälsningar Niklas från Sibbo''. Wiiken var glad när han hörde det. Vad är nu livet utan lite trollande? ;)

Jag skulle ha lust att göra något imorgon, inte bara sitta och gå sönder såsom det alltid är på söndagar. Leffa, anyone? 

Jag har börjat digga Joe Bonamassa. Skicklig gitarrist som gör bra låtar.

Jehovas vittnen ringer på.

Min pappa öppnar.

Han säger ''Tyvärr intresserar er religion oss inte, för vi är muslimer''

Deras miner: totalt priceless.

God I love my father.

Jag har läst Hissa nu i cirka 6h. Jag har en känsla av att jag behärskar ämnet ifråga.

Molotov-Ribbentroppakten: En av mina specialare.  

Att skriva om Pulp Fiction är ingen lätt uppfigft. Det är en film som innehåller både allt och inget, beronde på hur man ser på saken. Det är just därför den är så bra och annorlunda. Att filmen är regisserad och skriven av Quentin Tarantino märks i de färggranna dialogerna, som behandlar vad McDonalds hamburgare heter i Europa, smuggling av klockor i folks rövar i Vietnam, Vad pinsamma tystnader egentligen är och morgonmål i allmänhet för att nämna några exempel.

Tycker du det här är underligt ska du se hela filmen, som består av olika korta historier/sekvenser som på något sätt är sammanlinkade med varandra: Vi följer yrkesmördarna Vincent Vega (John Travolta) och Jules Winnfield (Samuel L. Jackson) när de återtar deras chefs, en gangster vid namn Marcellus Wallace (Ving Rhames), stulna egendom från ett gäng småtjuvar, och hur sedan Vincent blir beordrad att ta ut fru Wallace (Uma Thurman) på en date, vilket slutar i att hon misstar heroinpulver för kokain och är nära döden, Boxaren Butch (Bruce Willis) som lovar att lägga sig i en match åt Marcellus men dödar sin motståndare och flyr vilket leder till en katt och råtta-lek mellan dessa två vilket slutar med att Marcellus blir våldtagen av en kåt sheriff i en källare, hur småskurkarna HoneyBunny (Amanda Plummer) och Pumpkin (Tim Roth) rånar ett café för att sedan bli tvingad till andra tankar av Vince och Jules, och hur dessa två i misstag skjuter en vän i ansiktet och sedan måste få liket undanskaffat snabbt med hjälp av problemlösaren Wolf (Harvey Keitel) och Jules vän Jimmie (Quentin Tarantino) innan Jimmies fru kommer hem och upptäcker dem med liket hemma hos dem. Lägg ännu till en scen där Vietnam-veteranen Captain Koons (Christoffer Walken) förklarar åt en ung Butch att han gömt dennes fars guldklocka 2 år i sitt rectum i Vietnam för att kunna ge den åt honom när han kommer bort därifrån, så har du filmen som helhet.

Dessa sekvenser är kopplade till varandra med hjälp av olika små detaljer, som att t.ex Vincent och Butch sitter i samma bar då Marcellus ber boxaren lägga sig i nästa match. Det är en film som man måste se för att begripa, och är man en vän av svart humor rekomenderas den extra starkt. Samuel L. Jacksons monloger ( ENGLISH MOTHERFUCKER, DO YOU SPEAK IT? ) har blivit något av legendariska och filmens råa men humoristiska sätt att behandla saker tilltalar många. Rekomenderas!

Tagline: ''I don´t smile for pictures''