Det här med att skriva för skrivandets skull har aldrig varit min grej.

Jag tror stenhårt på att bara t.ex blogga när jag faktiskt har något att säga, inte bara lägga upp 15 bilder på en kaffekopp, 7 bilder på mig själv och 3 tips om läckra sockor. Därför blir takten på bloggandet som den är, så fastän jag vet att det finns många som önskar att jag skulle blogga oftare (tror det eller ej, folk frågar) så går det tyvärr inte. I och för sig är jag ju såklart en stenhård hycklare som skriver dessa åsikter eftersom mina egna inlägg blir så dumma och oplanerade mer ofta än sällan, vilket ju betyder att jag egentligen inte har något att säga - eller att det enda jag har att säga är att jag inte har något säga - en paradox. Så allting jag just skrivit är väl mer eller mindre lögn, då. Eller?

Det är egentligen ganska skönt med höst.

Vädret är inte skönt, för jag hatar att det är svinkallt på morgonen och kvällen medan det är 20 grader varmt på dagen. Det går inte att klä sig på ett sådant sätt att man inte förfryser/svettar ihjäl sig. Så antingen luktar man som John Rambo eller så ser man ut som en smurf - och i värsta fall blir det båda.

Det jag egentligen uppskattar med hösten, är att det blir mer socialt acceptabelt att inte vara glad hela tiden. 

Det är faktiskt riktigt skönt att få hålla humöret mer neutralt, och inte så många som ifrågasätter varför du inte sprudlar av glädje och inspiration hela tiden.

Nu säger jag inte att a) jag är deprimerad eller att b) jag är knäpp i skallen. Jag vill kalla mig själv för en realist som båda kan se på det positiva och negativa i livet. En person som endast fokuserar på det positiva tenderar att verka simpel och blåögd, medan en person som bara fokuserar på det negativa verkar deprimerad och frånstötande. Detta vet ni redan utan att jag förklarar det, det är ju mänsklig psykologi 101. Vad jag säger är att jag vill klassificera mig som något där emellan, en som vill se båda sidorna av myntet. Och ibland kan det hända att balansen lutar mer mot det negativa. Detta åtföljs oftast av ett ''stop och belägg! Nu är det sommar och sol och allt är kul och bra. Ät en glass och dra på munnen, din sure jävel.''  Total oförståelse. Att känna något annat än eufori på sommaren är helt klart en tabu. Därför gillar jag hösten, för också de överglada sommarmänniskorna taggar ner litet och spenderar litet mer tid i mörkret.

Och det är riktigt okej, faktiskt. 

Att spendera litet tid i mörkret.

För det är efter mörkret som man känner sig levande i ljuset igen.

Det är i mörkret man ser de sidor av en själv, som ljuset gömmer.

Var inte rädd för mörkret. Gå dit frivilligt, och kom sedan ut igen när det behagar dig.

Annar smyger det lätt på dig.

Annars så är Hösten en ganska bra tid för att börja lyssna på Type O Negative, om du inte redan har gjort det. 

Kolla in dem.

Kan ju också noteras att ny omröstning har satts igång. Rösta vettja!

P.S. 

Kolla in http://saganomtrollkarlen.bloggplatsen.se/!

D.S

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...