Under oktober månad skrev jag inte ett endaste ett inlägg här. 

Inte ens en liten anekdot. Inget litet skämt. Ingen förhastad blogglista. Ingenting. Tomt. Nada. Nix.

Så klart skrev jag under oktober månad. Har fem ''blogginlägg'' sparade på word som jag klämde ur mig.

Men de nådde aldrig ända hit.

Vet ni varför?

För det kändes inte rätt.

Låt mig förklara.

Det var en fuktig och mörk kväll i oktober då jag fann mig själv strövande längs med Aura å.

Inte påväg mot något särskillt, inte med en klar föreställning om hur jag ens kom dit. 

Plötsligt fann jag mig bara där, med hörlurar på huvudet och ljuv musik i öronen.

Och jag accepterade detta och lät tankarna rinna i takt med åvattnet.

Långsamt gick jag förbi åbåt efter åbåt, för att sakta närma mig teatern. 

Min fötter vände åt höger, och resten av karln följde med. 

Och där fann jag mig stå mitt på teaterbron.

Betraktande den upplysta Aurabron framför mig.

Jag såg också kärlekslåsen som fästs på bron. Såg dem väl.

Och såg hur åvattnet egentligen bara var en bit av flytande himmel under mig.

Där bestämde sig mina fötter för att det var dags att vila.

Och jag gjorde något ytterst mänskligt, jag satte ner mig.

Bänken var våt, men det gjorde inget. 

Byxor torkar, liksom färg och ögon.

Och i denna stund, när jag med mörker ovanför mig och mörker under mig,

befann mig sittandes mitt i ån, så att säga,

kände jag hur jag var del i något större, 

en ynka kugg i ett mäktigt maskineri, en myra i miljarderna. 

En prick i ett ofantligt universum.

Vad har detta att göra med något överhuvudtaget? 

Jo, av någon anledning har jag inte kunnit skriva något alls utan att komma tillbaka till denna stund. 

Jag upplevde att jag för att kunna hantera min upplevelse måste få sätta den i ord.

Och vid jesusmannen och Cthulhu, det var inte lätt. 

Men nu finns den här, till allmän beskådan, spott och spä.

Döm mig, bloggläsare. Men förkasta mig icke.

Inom snar framtid ska du och jag på nya äventyr.

- Sagofarbror

P.S

Har överlevt SF-klubbens LXXXIX Årsfest samt tillhörande Sillfrukost. Vi säger så här:

''In vino veritas et errare humanum est.''

D.S. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...