En liten dikt av mig. 

''Ibland''

Ibland tar det emot.

Ibland gör det jävligt ont.

Ibland bara stannar allt.

Ibland blir muren för hög.

Ibland förstår man bara inte.

Ibland är känslorna för många.

Ibland är de för svåra att förstå.

Ibland är de bara så fel.

Ibland vill man bara hem.

Jag vet att jag överandvänder bilden i fråga. Haters gonna hate.

Nu skall jag överdosera sömn. Återkommer imorgon. Maybe.

Tiden är i sanning ett mysterium. Varje dag går den så otroligt långsamt från och med klockan 07:00 när arbetet börjar till klockan 10:30 då matrasten hålls. Sen mittiallt skenar tiden iväg och det är dags att bege sig hemåt klockan 15. Sen kommer man hem, spelar gitarr en stund eller ser kanske på en film - så är klockan mittiallt 19. Sen facebookar man lite, konverserar lite om livets allvar med diverse filurer, facepalmar åt mänskligheten i allmänhet och slösar sitt liv på internets mörkaste hörn (NN och 9gag), och när man tittar på klockan är den 23:30. Man tar en smörgås, äter den i lugn och ro och youtubar lite. 01:25. Fuck. Tvingar sig själv i säng, och somnar kring 02:00. Väckningen kommer 4,5 senare. 

Ibland förstår jag seriöst inte hur jag orkar. Mitt sociala liv lider onekligen av detta, och består främst av textmeddelanden och chattande i olika former. Dagarna är varandras kloner.

Men klockan tre imorgon är jag en fri man. Klockan tre imorgon är jag en rik man. Klockan tre imorgon är jag lycklig. Klockan tre imorgon kommer tröttheten ta slut. Klockan tre imorgon bryts kedjorna, och hjulet går sönder. Klockan tre imorgon bestämmer jag själv. Klockan tre imorgon börjar semestern. Det känns som jag jobbat i tre år, fastän det egentligen varit en månad. Men egentligen har jag inte tid att slöa - har program nästan varje dag i Juli. Först i Augusti kan man fundera på att ta upp en livsstil lik sengångarens. Då kommer det att vara skönt med vila.

P.S Nu har jag lite väl många järn i elden. Får se om man bränner sig.

''When the darkness takes from me
Cruel hands are scorned
How our light dims carelessly
Bringing bare minds torn

Come with me
When the darkness comes
We all must leave
When the darkness comes

Sifting through my memories
Lifting spirits once more
Ones we lose forever breathe
Through the past reborn

Come with me
When the darkness comes

We all must leave
When the darkness comes

Wasted seasons surround us
Take not for granted your time
Such a thing waits for no man
Stone gardens stand before us
Lifelong the memoirs always rhyme
Try to live before one dies

Come with me
When the darkness comes
We all must leave
When the darkness comes''

Hittade Eviles låt In Memoriam idag när jag lyssnade lite på bandet på spotify (använde deras låt Thrasher för att tagga upp mig själv på morgnarna för något år sedan). Jag scrollade ner till deras nyaste platta, Five Serpent's Teeth och började lyssna igenom skivan, eftersom jag ville lyssna hur mycket bandet förändrats sen 2009. Efter att ha lyssnat på thrash-låten Centurion kom där mittiallt en låt som började med ett lugnt bas-solo. Låten var In Memoriam, en ballad bandet skrivit till minne av sin basist Mike Alexander, som dog för ett par år sen av en bloddpropp i lungan. En vacker hyllning åt en fallen krigare, och en mycket annorlunda låt för att komma från ett så ''hårt'' band som Evile. Gillar skarpt!

R.I.P Mike.

Här firade jag midsommar i år: 

Livet som eremit i skärgården tilltalar mig verkligen. Man behöver inte bekymra sig över småsakerna i vardagslivet. Man får leva på sina egna villkor i symbios med naturen. Man får tid att fundera, att filosofera. Att bara sitta ensam på en brygga eller ett berg och stirra på havets oändlighet är så terapeutiskt för mig. Jag förstår hur hon, havet, lyckats locka till sig så många män genom århundraderna. Jag skulle verkligen vilja ha en egen båt, så att man bara kunde åka ut på havet då och då, och eventuellt ta i land på Östholmen eller någonstans och bara vara en stund. Det är ett av mina mål i  livet att ha en egen stuga ute i skärgården. Om min författardröm någonsin går i uppfyllelse så tror jag det skulle vara min plats för inspiration. Ska försöka göra mig lite tid i slutet av Juli så att jag eventuellt kan åka ut dit igen för några dagar och bara vara. Det kräver både kropp och själ.

Fastän semestern börjar på fredag.

Fastän det är fest och lönedag.

Fastän det är Fogerty på lördag.

Fastän det är sommar.

Är sinnet tungt, är humöret nere

Jag ser lidande och död fastän jag inte vill.

Mitt sinne tyngs av andras bekymmer, 

Egna och andras. 

Jag har inte bett om det här.

Sagan fick inte ett lyckligt slut.

Hur gick det nu såhär?

Var ute och körde idag. Bara för mig själv. Jag tänkte först ta någon med mig, men jag beslöt mig för att jag behöver vara ensam. Det är något terapeutiskt med att köra bil längs med en oändlig väg. Något filosofiskt. Det blir så lätt att samla tankarna, och du kan fokusera på det väsentliga. Dessutom lyssnade jag på Whitesnake och Pantera. Jag återupptäckte den låt som kanske är Panteras bästa, Hollow.

''What's left inside him?
Don't he remember us?
Can't he believe me?
We seemed like brothers.
Talked for hours last night,
About what we want to be.
I sit now with his hand in mine,
But, I know he can't feel''

Låten handlar om en ung man vars bästa vän hamnat i koma på grund av ett självmordsförsök.

''I'm close with his mother,
And she cries endlessly.
Lord, how we miss him,
At least what's remembered.
It's so important to make best friends in life,
But, it's hard when my friend sits with blank expressions.''

''No one knows, what's done is done.
It's as if he were dead.''

Phil Anselmo må vara världens största junt, men jävligt bra låtar kan han skriva.

All work and no play makes Sundis a dull boy. Här är bilden på drickan som utlovades:

10 poäng och ett papegojmärke åt den som förstår varför denna dricka är legendarisk. Bilder på hatten kommer imorgon. Kanske.

Igår fick jag en skrämmande insikt. Jag fick se rakt in genom ett så mörkt fönster, att inget ljus kunde nå in igenom det. Ett så mörkt fönster att det hade blivit omöjligt för fönstret att ta in något ljus till andra sidan. Ett så mörkt fönster att det behövs preparat för att ens hålla det litet på glänt. På fönstrets andra sida fanns ett hat. En frustration. Sorg. En vilja att göra slut på detta mörker, på vilket sätt som än krävs. Det värsta var att jag inte kunde hjälpa på något sätt. Det enda jag kan göra var att lyssna, klappa lite på ryggen och låta min skjorta få en fläck av tårar. Det värsta är när man verkligen vet att den andra människan lider, och man vet att det inte står i din makt att ändra på det. Obehagligt.

Det är verkligen sommar nu. Jag ser fram emot den efterlängtade semestern, som börjar den tjugonionde. Det tar verkligen emot att fara på jobb imorgon. Nu jobbplats, nya rutiner och nya människor. Just när man hade vant sig vid det förra systemet så fuckas allting upp. Det är verkligen synd att kommunen har så lite jobb att erbjuda att man måste byta jobbplats varannan vecka. Bra är det ju att fredagen är en ledig dag, eftersom ingen knappast missat att det är midsommarafton då. Ser verkligen fram emot den! Blir sjukt najs att åka ut på havet, bara chilla, fiska, äta gott, dricka godare, bada bastu, sjunga och spela, berätta spökhistorier, och tillslut sova på vinden. Det är verkligen vad jag behöver just nu.

Midsommar? MIDSOMMAR!  

Det finns ett ytterligare bevis på att det verkligen är sommar: veckosluten är alltid episka! Det blir grillfester, poolpartyn, äventyr, cruising, Estlandsresor, intressanta diskussioner med nya, härliga människor, god mat, liten univelka och fenomenal musik nästan varje fredaglördagsöndag. Det känns så skönt att bara leva i nuet, liksom. 

   Batman är tillbaka. I ett skede var jag nära att ge upp manteln, men världen behöver ännu Batman. Det känns i lilltån.

P.S Uppdaterade länklistan - ta dig en titt åt sydöst och se om du är med!

P.S.S Köpte en cool hatt idag, och en legendarisk dryck. Bilder kommer senare. Kanske.

Jag har tråkigt, så jag beslöt mig för att antafinalinas utmaning.

1. Ditt fulaste klädesplagg som du använder i hemlighet?

Beror på hur man definierar ett ''fult'' klädesplagg. Ett klädesplagg som ser förjävligt ut på mig kan ju se hur bra som helst ut på nån annan. Men jag har en av Pappas gamla gråa college-tröjor från 1990-talet med en bild av sovande björnar på, som jag använder som ''mys-skjorta'' ibland hemma.

2. Vad är din "guilty pleasure"-musik?

Har alltid gillat Robbie Williams. Vet inte om man kan kalla det ''guilty pleasure'' direkt. Ibland finns det ganska stor diversitet i mina spellistor; där kan finnas allting mellan Leevi and the Leavings, hederlig pop från 80 talet (allting från Madonna till Gazebo) och Limp Bizkit. Beror helt på dagen.

3. Celebrity crush?

Diane Kruger.

4. Bästa angstsången?

Van Nuys av Sixx:A.M., The River av Bruce Springsteen, Where The Wild Roses Grow av Nick Cave & Kylie Minogue eller Brothers In Arms av Dire Straits (Live-versionen från ''On The Night'', pedal steel-solot i slutet ger mig kalla kårar).

5. Vad tycker du om reality tv?

Saken är den att jag inte tittar så mycket på tv, tack vare internet (yarr yarr), med undantag för ishockey och fotboll förståss. Men jag har nog följt med ''Expedition Robinson'' t.ex någon gång i tiden.

6. Sushi eller hamburgare?

Hamburgare all the way. 

7. Brittisk eller amerikansk engelska?

Beror vad du syftar på med ''brittisk''. Irländsk, skottsk, walesisk eller engelsk? Jag har alltid tyckt att skottisk engelska är charmigt, på något sätt, och ''perus-engelsk'' engelska har ju också sin charm. Så jag kör med brittisk. Amerikanerna låter bara löjliga med sina hårda konsonanter.

8. Karriär eller familj?

Varför skulle man inte kunna ha båda?

9. Om du inte bodde i Finland, var skulle du helst bo och varför?

Intressant fråga. Jag har alltid gillat Tyskland eftersom det är ett historiskt intressant land med en gästvänlig kultur, och Storbrittanien har ju sin charm, så jag antar att jag skulle välja någon av dessa länder. Alternativet på städer/orter år så stort att jag aldrig i livet skulle kunna bestämma mig var där, dock.

10. Bäst comfortfood?

Lasagne. Det är aldrig fel med Lasagne. Katten Garfield blir på andra plats när det kommer till Lasagne.

11. Havet eller land?

Havet, för havet är så mycket och ändå inget speciellt på samma gång. Jag skulle till hundra procents säkerhet ha gått till sjöss om jag levat på 1700-talet. Dessutom har jag alltid lekt med tanken att bli fiskare vid medelhavet.

Utsikt från Norrkullalandets lagun.

Några nya frågor tänker jag dock inte klämma fram. Folk blir stalkade redan som det är.  

En sak som jag gillar med mitt jobb är att jag inte egentligen har tid att fundera så mycket på annat. På jobbet händer det något hela tiden, det finns alltid något att göra eller något att bära eller något att reparera. När jag äntligen sen får ta en paus så är jag oftast så slut att jag bara sitter och laggar, kanske skriver ett textmeddelande med någon jobbanekdot åt nån eller spelar korgboll med arbetskollegor (true story, gjorde det idag). Det finns ingen tid för något annat - jobbet tar upp både den fysiska och den psykiska delen av mitt väsen. Det är bra. Det är lite som en sorts meditation. Jag trivs ganska bra på Leppätien Koulu. Jävligt synd att jag blir förflyttad till Sibbo Gymnasium nästa vecka. Jag som aldrig ville sätta min fot där igen - är det inte härligt med ödets ironi? Hoppas verkligen att jag får nån bra työpari där, för annars kommer jag att gå sönder.

Perus-utsikten på pausen.  

Åkte till bibban idag en sväng. Lånade Drömfångare av Stephen King samt Fahrenheit 451 av Ray Bradbury. Den lär vara bra, och lär ska höra till den litterära allmänblidningen, Dessutom gick författaren i fråga bort för en tid sen, så jag finner det ytterst passande.

Nu måste jag ta mig en sista funderare. Sen lovar jag, sen kommer det att hända nåt. Nu gäller det att spela korten rätt.