Ikväll är jag en fundersam man.

Jag har satt en massa tid på en sak som egentligen är helt onödig. En sak som inte egentligen betyder något men ändå betyder mycket på samma gång på något oförklarligt vis. En sak som började med en enda blick, och sedan gick vidare därifrån, i alla fall i mitt huvud. En sak som är så vacker att jag drömde om den för inte allt för många nätter sedan i en härlig dröm, en dröm som berörde mig djupt. Jag känner ångest för att jag inte gjorde något åt saken, det skulle ha räckt bara med fyra eller fem ord bara, men eftersom jag aldrig tar det första steget på grund av osäkerhet och lite mera ångest så blev det ju inte till något som vanligt. Men det som gör att jag inte kan sluta tänka på denna sak är helt klart fyra saker: Stora vackra ögon, brinnande hår, ett leende som fastnade rakt i hjärtat och ett namn så passar en så vacker sak mycket bra, eftersom den vackraste kvinnan i det antika Grekland bar samma namn, och denna sak är om inte vackrare minst lika vacker. I natt kommer jag säkert att drömma om att få drunkna i de där ögonen igen. Sången som påminner mig om denna sak är Rosanna av Toto. Jag kan inte sluta lyssna på den.

Jag deppar snart ihop.

Jag har börjar lyssna sjukt mycket på Toto annars också, det är väl faktumet att dom blandar många olika stilar som får mig att gilla dem så mycket. Refrängen till Rosanna, instrumental-låten Child´s Anthem och I Will Remember ger mig kalla kårar. På ett bra sätt.

Imorgon får jag biljett till Slayers och Megadeths konsert i ishallen. Som sagt ser konsertåret 2011 MYCKET bra ut. 

Nu ska jag lyssna på Rosanna och skriva klart min finskabyråkrati. 

Sunden.

God kväll, kära stalkers.

Som ni kanske kan gissa så är jag tillbaka från Karis, och UK var faktiskt intressantare än jag trodde det skulle vara, fast jag gick lite sönder emellan. Det var faktiskt en intressant upplevelse att sitta i plenum efterson det ju tangerade samhällslära och man dessutom kände sig som en politiker när man satt där. Dock var inte ämnena plenum tog upp alltid så intressanta, så istället för att följa med så höll jag och AG och Salamander på med diverse trögheter och trolleri, som att stjäla Maniels väska utan händer (5 ggr...) osv. Vill ni veta mer om vårt UK-tattrande finns bilderna på facebook, men det vet ni ju redan.

Jag funderar på en taktisk försovning imorgon, eftersom jag börjar klockan 11 med att ha finska, och det inte är särskilt lockande. Det skulle betyda att jag kan vakna sent, chilla hemma, fara på gammeldansövning, och sedan återgå till mitt chillande, aningen svettigare än tidigare. Nu kommer säkert nån att klaga på att jag börjar så sent att jag inte borde idka liknande dumheter bla, bla, men är man slater så är man. Dessutom gillar jag inte pingviner, så det är ju också en faktor. Men kanske jag ändå trollar mig på timme, får se lite när jag vaknar.

Vet ni, jag kom på något djupt som jag tänkte blogga om på UK, funderade vidare på det och kom fram till att det är bra grejer, men nu när jag satte mig ner för att skriva så kommer jag ju självklart inte ihåg den. Kanske jag borde skrivit ner den? Nåväl, vari å fari.

Det skulle kanske vara dags att söka sig i säng sådär småningom, eftersom jag är trött som fan efter veckoslutets strapatser. Men jag sitter säkert vaken till ett ändå. heeehe.

Godnatt,

Ombud 132 Sundberg.

P.S Homo-Jupiter!

Jag är på väg till karantän i karis nu för ett par dagar.

Ifall ni vill ha tag på mig, vet ni mitt nummer.

Adios,

Sundben.

Jag har bara en önskan inför framtiden:

Att få leva den 28 Juli 2061, För att en gång i mitt liv få se Halleys komet. Jag vet inte varför riktigt, men det känns viktigt för mig på något sätt. Att en gång få se denna storslagna, ensamma vandrare, och veta att ens liv snart är slut, medan kometen kommer att vandra omkring i universum i flera tusentals år till, som den alltid gjort. Det ger mig hopp på något vis, hopp att det kanske finns någon sorts evighet efter döden, fast jag inte är religiös på något sätt och vill ta avstånd till majoriteten av världens religioner.

Jag önskar att när jag sedan står där ute på en klippa eller något annat ställe där man ser kometen i fråga, så ska jag inte stå där ensam. Jag önskar att där står både den kvinna jag levt tillsammans med i många långa år, mina barn och mina barnbarn om jag någonsin får sådana, och när dom ser den skall jag säga: ''Där ser ni något av det vackraste naturen någonsin skapat, ett bevis på hur storslaget livet egentligen är. Man måste bara inse det''. Det är väl kanske därför jag vill se den, för att förstå hur vackert och magnifikt livet egentligen är, fast det verkligen inte känns så just nu. Kanske jag helt enkelt vill förstå helheten, den större planen, eller tidens flöde genom att helt enkelt få se ett fenomen människan inte har makt över egentligen, och som inte heller påverkar människorna på något sätt annat än att det är ett minne för livet att se den.

Efter ett liv fullt av stress, möda, sorg och slit vill jag en dag få glädja mig över naturens under.

Jag vill se Halleys Komet.

Varför funderar jag på sådant här mitt i natten?

Jo, för på natten, när jag ligger och tittar upp i den mörka, stjärnklara himlen,

Så förstår jag hur ensam jag egentligen är.

(Ursäkta angsten)

Slipknot har en sång som heter ''Everything Ends'' från skivan Iowa som jag anser vara ren aggression inspelad på skiva. Då när världen känns för jävlig eller människorna i min bekantskapskrets beter sig extremt idiotiskt brukar jag ta ut min frustration med att lyssna på just den låten eller sen ''People=Shit'' från samma skiva. Båda sångerna är extremt aggressiva och innehåller en hel del svordomar, så om du håller på att gräva fram dom på Spotify eller något liknande så bör du vara beredd på vad dom innefattar innan du sätter på dom. Jag ansvarar inte för följderna ifall du väljer att lyssna på någon av dem. Men det är en renande upplevelse.

''You are wrong, fucked, and overrated...I think I'm gonna be sick and it's your fault! This is the end of everything, you are the end of everything.....''

Idag fick jag en trevlig låda från det heliga romerska riket av tysk nation. Det var därför som jag trodde att min dag skulle vara extremt bra igår, men lådan kom först idag. Den innehöll min nya väska till min akustiska gitarr (Som jag faktiskt inte har använt så mycket sen jag fick den, mest på grund av att intonationen är åt rumpan. Och jag har ingen aning hur fan man ställer den på en akustisk gitarr eftersom den inte har en Tune-O-Matic eller en Floyd Rose. Jumalauta. Men annars felar den inget och är ganska kick-ass. Jag och herr Salamander tänkte sitta någonstans utomhus och dra blues med akustisk gitarr och munspel nästa sommar. Good shit.)

Den innehöll också min nya gitarrpedal, en MXR Black Label Chorus-pedal. Man får ett ganska så varmt blues-sound till gitarren som clean, och ett ganska kickass distortion-sound bara man slår på en ''dirty'' dist-pedal framför den. Dessutom kan man överdriva chorus-effeken så att man får ett helt rymdaktigt sound. Coolt. Men jag skulle behöva en strömkälla till alla mina pedaler, för det blir dyrt med batterier. DC Brick av Dunlop ''sku sita. ''

   Såhär sen den lilla jäkeln ut.

Imoron ska jag hålla en presentation om Sibbo Gymnasium för ett gäng med högstadie-elever, och försöka locka dom att komma till vår skola. Hmm....

Men nu ska jag härja lite mera med pedalen i fråga.

Sundben.

P.S  35 minuter är en lååång tid.

EDIT: När jag läser vissa av mina vänners bloggar så måste man bara undra vilken mental ålder dom är... det verkar ligga på cirka fjorton. (Enough is Enough....)

Kan nån se tall så att min finskalärare antingen sjukskriver sig eller åker på semester eller något annat som leder till att vi har någon annan i finska? För den här byråkratin vi håller på med knäcker mig. Både fysiskt och mentalt. Fråga bara Findus, han vet vilket stadie jag var i när jag gick sönder som mest.

Nu inför denna nya skolvecka har jag bara en önskan: Snälla, låt min dröm fortsätta. Snälla. Jag vill. Den enda gången jag kommer ihåg vad jag faktiskt drömt. Alla som läser undrar säkert vad den handlar om, men det är en sak jag tänker hålla för mig själv. Men den är awesome på alla sätt, men ändå tillräckligt underlig för att knäcka en.

Det får räcka som förklaring.

Något annat vettigt har jag inte att påstå, men jag ser fram emot morgondagen. Ser fram emot den mycket. Varför kanske avslöjas i nästa inlägg, men bara kanske.

Jag vill avsluta med en video dedikerad åt min kära vän Nasse, som vissa kanske känner, vissa kanske inte gör det, eller så vet dom inte att dom gör det. 

Vad skulle jag göra utan Family Guy?

Men nu skall jag skriva klart finskan,

Chill, Sundben

God kväll, kära läsare, insnubblare, stalkers, identitetstjuvar och blogg-troll. Farbror Sundis skall nu beskriva sitt veckoslut hittills, eller egenligen slutet av veckan, börjande från fredagen.

Nu var det ju så att jag skulle skriva om Mab4 på fredagen. Jag försökte räkna hemma, men eftersom jag inte förstår ett skit av det så skulle jag lika bra ha kunnat läsa Lord of the Rings-trilogin på Swahili, fast då skulle jag antagligen ha lärt mig mera 

I skolan gick jag sedan omkring hela dagen med feelisen ''Jag kommer faila'', och jag tänkte beskriva resten som en saga som vissa redan sett på facebook:

''Det var en gång en snäll farbror som satt sig ner med en bunt papper för att skriva om matematik, kurs 4. Farbrodern läste igenom uppgifterna under extremt svettande, för att sedan försöka på ett par, och tappa nerverna. Sedan skrev han ett litet meddelande åt den onda matematikdraken att vi ses igen på hösten.''

Därav hade jag ännu en vettig orsak att dra huvudet fullt på kvällen hemma hos Lotta , vars artonårsdag firades i hennes residens i Talma. Det var trevligt att träffa en vän som jag inte sett på en längre tid, och dessutom fanns det fina insideskämt där (Trappuppgången...). Dock konstaterade jag att det blev en romersk orgie vid ett-tiden ungefär, eftersom nästan alla som befinner sig i något sorts förhållande verkade ha ett behov att börja sleijmas med varandra just då. Trevligt. Som vanligt så var jag ju forever alone, som traditionen lyder, och alltid kommer att lyda.

Idag morse steg jag upp i god tid för att fara på jobb. Det var extremt trögt att jobba, och dessutom hade någon roskat ner så in i helvete i omklädningsrummet, så jag lämnade ett litet meddelande på anslagstavlan: ''Äitisi ei siivoa tässä, roskat roskikseen, kiitos! t. Siivooja.'' Hoppas att nån jävel ser det och fattar att det börjar räcka med onödigt roskande. Imorgon blir det mer jobb. Hurra. Jess. Men jag får fyrk i alla fall.

Nästa vecka kommer mitt paket från Thomann! Jess! Det och gammeldansövningarna är den orsaken varför jag inte hoppar under Kervo-bussen.

Skämt åsido.

Men nu, sova.

Sundben.

Jag har börjat lyssna en hel del på både Stevie Ray Vaughan och Faith No More. Jag förstår inte riktigt hur den combon går ihop själv heller, eftersom de nästan är varandras motsatser. Men som sagt så gillar jag mångsidig musik fast metal nog är närmast hjärtat eftersom det är musiken som jag anser vara intelligentast och kan relatera till bäst. Jag försvarar gärna det påståendet, ifall nån anser att jag är helt ute och cyklar som Kress konsanaan. Dessutom passar Opeths chilliga biisin mina kvällsfilosoferingar ytterst bra.

Idag har jag varit in till vår kära huvudstad för att se på en revy vid namnet ''Vill ha mera'' på Lilla Teatern med en moddakurs. Eftersom det var revy det var frågan om så var mina förväntningar höga, och de var inte förgäves. Fast några av sketcherna var tråkiga, så var de andra så bra att de kompenserade för dem. Dessutom diggade jag ironin, min käre vapenbroder, som förekom i de flesta sketcherna. Trevlig samhällskritik innehöll den också, och det gillar vi ju.

‎''Dikter, Aforismer och eeeeegna ordsprååk''

Men nu skall jag ta fram min kvinnliga sida i form av lite rejält klagande:

Jag har feber. Helvetes helvete. Jag hinner inte ha feber. Inte alls. Inte nu.

Här är varför:

- Jag har så helvete med skolarbete som skall göras till fredagen, då jag även skall skriva om Mab4, Dock betyder det ju att jag hinner öva hela dagen imorgon på det, men knappast får jag något annat gjort än det. Speciellt vårt finskafitteri kommer att skita sig, men biologin lider också.

- På fredagen är jag inbjuden att fira att par vänner, som fyller 18. Man fyller ju 18 bara en gång, så jag vill för fan inte missa den festen.

- Jag har jobb på veckoslutet. Min plånbok gråter blod över en sjukskrivning, för jag kommer verkligen att behöva pengarna. Dessutom måste jag få mitt nya skattekort till min chef ifall jag vill ha några pengar för mitt arbetande.

Helvete sådana i-landsproblem jag har.

Jag kom fram till att jag kommer att hajoo/flippa på UK. Kanske jag borde hoppa av från hela saken? Det kanske skulle vara bäst så, för allas del. Efter att ha gått igenom broschyren som kom i posten så kom jag fram till det kommer att gå på det viset. Usch.

Jag tänkte nästan skriva ner min dröm som jag hade inatt, den bästa drömmen jag någonsin haft, men eftersom jag vill censurera min blogg liiiite i alla fall, så kom jag fram till att den är helt för freaky, oanständig och random. Men jag hoppas verkligen att den skall fortsätta där den slutade när jag nu går och sova om cirka en halvtimma. För jag har aldrig önskat lika intensivt när jag vaknar att min dröm skall fortsätta. Men det är sådana här drömmar som får mig att inse att jag aldrig skulle kunna ta till exempel LSD (Helt som om jag skulle fundera på att göra det...), eftersom jag helt klart har en för freaky fantasi för att kunna klara av hallucinationerna det skulle skapa. Kanske jag borde bli nästa Nick Cave och skriva ner mina freakyga, sjuka och underliga drömmar och idéer och sedan göra sånger av dem?

Ni skulle bara veta vad som pågår i mitt förvridna sinne... Och nu låter jag som en galning eller någon med schizofreni, men kanske jag är en galning?

Men nu skall jag sluta skrämma upp er och börja göra mig redo för att sova.

Godnatt,

Sundben.

P.S Petson till Sundben? Ja eller Nej? Ångest.