Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen. 

Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;

Sundis Skivfynd Episode II: Fynda Harder

Under jullovet och därpå följande månad skaffade jag faktiskt ganska så många plattor. Ska försöka sammanfatta de intressantaste i detta inlägg. Alla är ju såklart i vinylformat. 

Man får ju gärna känna inspiration att gå till närmaste skivhandel och plocka upp någon skön platta själv.

Tänk efter - när köpte du senast en platta?

Bolt Thrower - Mercenary

Först ut så har vi litet engelsk Old School-Death Metal. Bolt Thrower heter bandet som alla som någonsin haft ett intresse av historia, brutala britter eller annars bara riktigt groovy dödsmetall borde känna till. Deras platta Mercenary råkade jag komma över för en förmånlig summa, och jag måste säga att jag var mycket imponerad. Gillar man en blandning av Old School med en unikt brittisk touch är detta skivan för dig. Musik som på samma gång är tung, mäktig och jäkligt ondskefull. På ett väldigt, väldigt bra sätt. 

Death - Spiritual Healing

På tal om Death Metal så vet alla som inte tycker att Five Finger Death Punch är något att hänga i julgranen att genren fått sitt namn efter Chuck Schuldiners supergroup Death. Deras tredje platta, Spirtual Healing, är den sista av Deaths tre ''old school''-skivor ( de andra två heter Scream Bloody Gore och Leprosy), före bandet började blanda in mera aspekter av progressiv metal och andra godbitar, som gav dem det sound vi alla älskar och associerar med dem i denna dag. Man känner av de progressiva influenserna mer på denna skiva än tidigare, och den fungerar kanske som en sorts åsnebrygga mellan den simplare dödsmetallen och den progressivare finessen i Deaths senare fullängdare. Missförstå mig rätt, det finns mycket bra i båda ändorna på Deaths karriär, och Spiritual Healing är den klara dealbreakern som anger förändringen i utvecklingen. En riktigt bra platta, litet svår först men sedan finner man många pärlor.Alla Deaths skivor är en klassiker i sig, och denna skiva har en stark kultplacering i dansorkesterns fans hjärta. Och ett tips från Coachen: Death är svårt att finna på vinyl. Hittar ni - KÖP. Genast. Och ge dem sen åt mig.

Kingston Wall - II 

På tal om dansorkestrar har jag inte endast införskaffat Death Metal-plattor. De finländska proge-legenderna Kingston Wall utgav nyligen sina studioalbum på vinyl, och deras andra skiva - behändigt nog döpt II - hittade en plats i min skivhylla. Ifall någon skulle fråga mig om mina top 10 album när det kommer till progressiv rock, skulle denna platta ha en definitiv plats på listan. Speciellt låtar som Shine On Me, We Cannot Move och den litet halvt otippade men väldigt svängiga coven på Donna Summers låt I Feel Love driver plattan framåt med stadiga rytmer, och fantastiskt gitarrspel av Petri Walli är definitivt plattans trumfkort. Detta är en skiva man kunde ta med sig till en öde ö - du tröttnar inte på den. Någonsin.

Slayer - Show No Mercy & Haunting The Chapel

1983 var det några killar i Kalifornien som tyckte att Iron Maiden och Judas Priest var världen hårdaste band, på samma gång som de fann Venoms image med satan, ockultism och läderkläder väldigt tilltalande. Dessa gossar bildade bandet Slayer, och deras charmiga debutalbum Show No Mercy visar klart vilka band killarna lyssnar på. Vi har klassiker som The Anti-Christ, Die by the Sword och Black Magic, men också låtar som får en Limburger att rodna av ostigheten: Tormentor, Fight 'til Death och såklart Metal Storm/Face the Slayer. En bra thrashplatta med en ungdomlig charm, inte någon Reign in Blood direkt men en kul upplevelse och ett kulturarv från grabbarna i garaget. Osten stannar dock i kylskåpet på bandets EP Haunting the Chapel. EPn är fyra låtar lång, och varenda en av dom känns som en brutal spark i skrevet. Chemical Warfare stjäl showen, men Captor of Sin, Haunting the Chapel och Agressive Perfector påminner alla om varför Slayer är förfäderna till allting extremt inom metalgenren. En kul, kort crash course i thrashens fantastiska värld. Och ett tecken på vilken fenomenal platta Hell Awaits skulle bli.

// tills vi hörs igen,

Sagofarbror