Trots att många tror att seritetidningar bara handlar om maskerade gubbar som buntar ihop skurkar, är det serier som den här jag kommer bäst ihåg från mina serietidningsdagar.

Måste se igenom alla spiderman-filmerna här någon dag. Speciellt trean är sjukt bra!

Ibland på kvällen när jag sitter och facebookar får jag mittiallt en obehaglig känsla i magen. Jag läser en massa statusar, jag ser en massa likes, en massa bilder och wallposts som väcker den känslan. Känslan är svår att beskriva, vrede är ett för kraftigt ord och irritation ett för svagt. Frustration är kanske närmare sanningen. Jag ser hur femtonåriga pojkar förespråkar white pride, jag ser hur fjortonåringar dricker brännvin och röker, jag ser mobbning, jag ser våld, jag ser fjortonåriga flickor förlova sig med tjugotreåringar och jag ser hur folk mittiallt ''älskar'' personer dom kanske har känt en vecka. Jag ser lidande eller skadade djur, barn med cancer och muterade människor. Jag ser ond bråd död. Jag ser allt det fula och dumma i denna värld. Och det är inte trevligt. Ibland blir man riktigt chockerad, och ens dag är förstörd.

Jag behöver inte se det fula i vitögat på facebook för att veta att det finns. Jag läser nyheterna och följer med i tidningarna.

Nu vet jag vad känslan är. Besvikelse. Besvikelse över att vi människor gör så mot varandra, och mot oss själva. Vi förtjänar, och vi kan bättre. Hundarna som piskas och sprängs förtjänar bättre. Vi förtjänar att bli bekräftade också utan tatuering eller piercing. Vi kan tycka om varandra utan att förlova oss. Vi kan acceptera folk fast de är annorlunda. Vi behöver inte festa för att ha det roligt. Vi vet om ondskan, och vi vet att världen är en farlig plats. Låt oss därför ta vara på varandra och låt oss därför behandla varandra rätt. 

Vi förtjänar det. 

Så behöver ingen vara besviken.

Denna dag har gått konstigt snabbt, fastän jag inte gjort något.

By the way: L i Modda enligt lärarens bedömning! Fuck Yeah! 

Vasa on friday - Can't wait.

Grymt förvånad över hur stor procent som (hitills) vill att jag skall behålla mitt skägg. Funderar på att odla en mustasch, men isåfall borde skägget försvinna eftersom jag annars skulle se ut som en date-rapist.

Egentligen tänkte jag ägna detta inlägg åt insiprerande bilder av en av mina stora idoler, Johnny Cash. Blev inspirerad att lysna på lite the man in black efter vår Åbo-färd.

Det är något otroligt inspirerande och fint kring dessa svartvita bilder av Johnny. Dom har en viss känsla som inga andra bilder har, lite som Johnnys låtar.

Skulle vilja ha som plansch.

Detta veckoslut var ett av de galnaste, men samtidigt ett av de roligaste jag varit med om på länge. På Fredagen var det epic roadtrip med mina bröder från andra mödrar upp till Åbo som gällde. 

Vårt huvudsakliga mål på denna roadtrip var att se ''Judas Priest'' live på RÅA på kåren. Förutom Judas uppträdde där även ''Skunk Anansie'' (var helt okej), ''Adele'' (var också helt okej men helt för mycket angst för mig, så feelisen gick kanske lite ner), ''Johnny Cash'' (Som var otroligt bra), ''Deep Purple'' (som var helt ok musikaliskt, men hade världens värsta sångare) och ''Red Hot Chili Peppers'' (som hade tekniska problem från början till slut, men ändå lyckades leverera en bra spelning). Lite bilder på Priest:

HTC-Laatu. Great success!

Efter att ha blivit utkastad (jepp, ni läste rätt) från Kåren två gånger befann jag mig mittiallt på en lönnkrog nere under jorden. Där konstaterade jag snabbt det diplomatiska ''fuck this shit'' och begav mig mot bilen (där vi skulle sova, sadly enough) via världens bästa grill. Natten blev synnerligen...intressant. Jag vill inte gå in på detaljer. Men här är några turistbilder jag snappade i förbifarten:

Vår kära sovplats....

Efter en hastig återfärd till Sibbo väntade en övernattning på Nilsasgården, där jag medverkade i utbildningen av nya hjälpledare. Och nu sitter jag här och håller på att somna på stolen; fast jag sov otroligt gott förra natten är jag ännu också överjävligt trött. Kanske en tupplur skulle vara på sin plats? Skulle vilja ha en hängmatta att ligga och slafa i.

(PS. Fuck Jokerit and Ottawa Senators.)

Biljetterna är beställda. Den 30.3 åker jag till Vasa. Vad skall jag göra där? Några bilder som kanske svarar på frågan:

Är jag taggad? Som en älg! Fuck yeah!

För övrigt anser jag att Khartago borde förstöras.

P.S Min blogg har blivit tråkig, till och med jag märker det. How sad for you.

Ifall någon funderar på vad man skall köpa för födelsedagspresent åt mig:

Det är något med hela songwriterkulturen som alltid fascinerat mig.

Jag finner artister som Johnny Cash, Bruce Springsteen, Billy Joel, Nick Cave, och The Nightwatchman otroligt tilldragande. Dessa människor är helt klart några av de bästa låtskrivarna i modern tid. Jag tänkte bevisa det genom att ge ett exempel på en sångtext per kompositör.

''San Quentin, you've been livin' hell to me
You've hosted me since nineteen sixty three
I've seen 'em come and go and I've seen them die
And long ago I stopped askin' why

San Quentin, I hate every inch of you.
You've cut me and have scarred me thru an' thru.
And I'll walk out a wiser weaker man;
Mister Congressman why can't you understand.''

Johnny Cash - San Quentin. Kanske verkar väl simpelt, men Johnny har fått in en stor dos samhällskritik i bara några rader text. 

'' Then I got Mary pregnant 
and man that was all she wrote 
And for my nineteenth birthday I got a union card and a wedding coat 
We went down to the courthouse 
and the judge put it all to rest 
No wedding day smiles no walk down the aisle 
No flowers no wedding dress 

That night we went down to the river 
And into the river we'd dive 
Oh down to the river we did ride 

I got a job working construction for the Johnstown Company 
But lately there ain't been much work on account of the economy 
Now all them things that seemed so important 
Well mister they vanished right into the air 
Now I just act like I don't remember 
Mary acts like she don't care...''

Ingen missar väl The River av Bruce Springsteen? En av de bästa låtar som någonsin gjorts, helt klart. Temat samhällskritik fortsätter här: det blev inget av den amerikanska drömmen.

'' Now Paul is a real estate novelist
Who never had time for a wife
And he's talkin' with Davy, who's still in the Navy
And probably will be for life

And the waitress is practicing politics
As the businessman slowly gets stoned
Yes, they're sharing a drink they call loneliness
But it's better than drinkin' alone

sing us a song you're the piano man
sing us a song tonight
well we're all in the mood for a melody
and you got us all feeling alright

It's a pretty good crowd for a Saturday
And the manager gives me a smile
'Cause he knows that it's me they've been comin' to see
To forget about their life for a while
And the piano, it sounds like a carnival 
And the microphone smells like a beer
And they sit at the bar and put bread in my jar
And say, "Man, what are you doin' here?"

Billy Joel sjunger om de krossade förhoppningar och den ensamhet som är så vanlig bland oss människor i låten Piano Man. En låt som jag tror att alla kan relatera till.

''L is for LOVE, baby
O is for ONLY you that I do
V is for loving VIRTUALLY everything that you are
E is for loving almost EVERYTHING that you do
R is for RAPE me
M is for MURDER me
A is for ANSWERING all of my prayers
N is for KNOWING your loverman's going to be the answer to all of yours''

Vad Nick Cave gick på när han skrev dennna ordlek till låten Loverman vill man inte ens tänka på, men visst måste man medge att det var ett genidrag att låta ''loverman'' bli en akronym. Kreativt!

''Can you explain to the mothers 
And the fathers of those 
Who come riding home in coffins 
In their military clothes 
Shiny medals pinned 
To their dead teenage chests 
While the trumpets blare 
And you lie your best 
So ask all you want 
From the dusk til the dawn 
The answer's still no 
'Cause brother I'm gone''

Att Tom Morello har ett soloprojekt som kallas The Nightwatchman är det inte så många som vet om, men oj vilka texter han skriver! Tio poäng till den som fattar vilket krig han referar till här i Battle Hymns.

Nu tänker jag sova i sjutton år. Take care now, bye bye then.

''We don't need no education...''

''Två minuter kvar!'' skriker vår kära rektor. Händerna skakar. Jag inser att jag inte hinner skriva den sista uppgiften klart. Försöker göra mitt konceptpapper så detaljerat som möjligt, så att jag skulle kunna få åtminstone ett par poäng.

''We don't need no thought control....''

Tiden slut. Jag lämnar upp provet. Fem och halv uppgift av sex är väl bättre än fem av sex? Jag tar min bricka och går ut ur salen. Jag packar min väska. Jag klär på mig rocken.

''No dark sarcasm, in the classroom....''

Jag öppnar dörren. Jag går ut. Solskenet värmer.

''Teacher leave them kids alone!''

Då förstår jag det. Jag är fri.

Inget mer läsande.

Inget mer stressande.

Sommarlovet börjar nu.

''All in all, you're just another brick in the wall!''

Best. Feeling. Ever.

När jag kommer hem marrar mina föräldrar om att jag borde skaffa jobb. FML.

Jag nu.