http://vimeo.com/groups/kltrnhumor/videos/17324263

Monty Pythons efterträdare. Fast vi har inget namn ännu.

(WARNING! Detta inlägg är stötande och provocerande på många olika plan. Ifall ni anser er vara en moralens väktare som motsätter sig radikala åsikter - skit i det)

Jag har namnsdag idag. YEAH! Fan så onödigt det här med namnsdag är egentligen. Bara tomma gratulationer och ens namn finns skrivet i kalendern. Otroligt festligt.

Jag hade sömnproblem igår så jag såg på Hot Shots och Clash Of The Titans. Båda var bra, speciellt Clash. Berömda skådespelare som gjorde sin roller bra, speciellt Ralph ''Voldemort'' Fiennes som spelar Hades gjorde en mycket bra roll, och det gjorde även Liam ''Qui-gon'' Neeson som spelar Zeus. På tal om Zeus kommer vi in på dagens religiösa filosoferande: 

Hur kan en religion påstå att dom har rätt angående vad som händer efter döden, eller har rätt lära från första början? Tänk om det är så när en kristen dör att det visar sig att det var t.ex Hinduerna som hade rätt och det går råka vägen åt helvetet, eller vad man nu vill kalla det? Jag menar, ingen kan ju bevisa att dens tro är den rätta,som inte har dött förståss (Men då är det ju svårt) fast det kanske står så i en bok. Jag kan skriva att jag är världens härskare i en bok, men inte är jag det för det. Fast någon kanske läser den om 400 år och anser att jag är det, men de har ändå fel. 

Och om du inte kan bevisa att din tro är rätt, varför kan inte de gamla grekerna till exempel ha rätt? Deras gudar var mycket tuffare än någon judisk zombie som är sin egen far. Dessutom skulle jag villa veta varför den grekiska religionen är ''fel''? Den är ju äldre än både Islam och Kristendom, så den är ju en ursprunglig religion. Eller vikingarnas religion? Asagudarna var också snäppet hävare.

Den enda religionen som jag diggar (Utom Asatro och Hellenismen) är Buddism. Där tror man inte på några gudar, och inte heller påstår man sig ha rätt lära. Man bara väntar och ser. Om något skit händer dig, är det ditt eget fel. Inget bullshit.

Eller sen har kanske alla religioner fel?

Att sådana filosoferingar denna eftermiddag.

Idag fick jag ut mitt geografiprov, som jag skrev igår. Det blev en nia! fuck yea. Dagens enkkaprov tänker jag inte kommentera, i likhet med mattaprovet. Efter att ha skrivit provet for jag till herr Salamander för att prova hans nya cymbaler. Jag diggar hans china speciellt bra. Sen ringde Ruben mittiallt och frågade om vi joinar till hemgård på en jam-session, så vi kidnappade kressen och hämtade hans Warwick Corvette 5 och hans Epiphone Les Paul, och åkte via mig för att plocka upp min Jackson Randy Rhoads JS30 V, och sen golvade vi paipis med våra awesome versioner av bl.a Master of Puppets, Enter Sandman och Walk. Jag kom fram till att herr Helling den äldres förstärkare har ett gooert sound. Fick nästan lite ha-begär.

   Line6 Spider IV 150w. En av dom bästa distortionsounden jag har hört, men å andra sidan får man samma sound vilken förstärkare som helst med vilken Line6 PODpedalboard som helst, och dom kostar cirka 300 euro mindre. En sådan skulle jag kunna ha.

På tal om gitarrer så har min nya gitarr kommit till butiken nu, MEN eftersom jag inte ännu har fått min barnvaktarlön kan jag inte lösa ut den. Härligt. Jag tänker inte 

skriva om den här före jag har den i knät heller.

Imorgon är det julkonsertövning och polengruppträff som gäller, och på fredagen blir det dags för julkonserten. Efter det kan man bra chilla igen. Det skulle dessutom vara skoj med något annat också, men jag har jobb så vad som helst går inte. Dessutom ska jag på Packis studentkaffe på lördagen. :D

Men nu är det dags att avsluta detta megainlägg. 

Hejdå,

Sundben.

Leslie Nielsen, skådespelaren känd för The Naked Gun, Spy Hard, Scary Movie 3 och Superhero Movie, har avlidit. Han dog 84 år gammal p.g.a en häftig lunginflammation efter en tids sjukdom. Jag hade själv aldrig riktigt tänkt på hur gammal han igentligen var, fast han ju nog såg gammal ut redan i The Naked Gun som kom för 20 år sedan. Hans död kom lite som en chock för mig, och i likhet med när Ronnie James Dio gick bort, känns det som om jag skulle ha förlorat en god vän. Leslies filmer är sjukt roliga, och jag tackar honom för att han har gjort sådana filmer som alla kan skratta åt och förstå. Han kommer att bli ihågkommen som en rolig man, och som en inspiration för många komiker.

Vila i fred Leslie, du var en av världens roligaste män när du levde. Hoppas du är lika rolig var du än är nu.

Jag tänkte börja detta inlägg med att klargöra varifrån ''Alice isn´t it...'' kommer ifrån, eftersom jag fått 4 frågor om saken men inte orkat svara på dom: Det är lyrics som kommer från sången ''Alison Hell'' av Annihilator, som handlar om en flicka som blir mentalt sjuk av sina mardrömmar. Skulle ni ha varit smarta skulle ni ha googlat det.

Detta veckoslut har hittills varit ganska najs, fast min irritations- och frustrationsnivå har nått nya höjder. På fredagen firades herr Skogslunds 17 årsdag med pompa och ståt, alltså med jägermeister och pizza. Jag tror inte att jag varit hos Emil en enda gång utan att äta pizza där. Hur som helst konstaterade jag att jag faktist kan störa mig helt otroligt på vissa personer (Jag skulle kunna skriva detaljerat men då skulle jag känna mig löjlig). Fan ändå. Men för att vara lite positivare så hade jag och Kim ganska många gooa juttun på gång, som att till exempel få igång tryckare i äkta högstadiestil. Måste säga tack till dig Kim för att du kind of räddade min kväll! Vi hadde dessutom bra filosoferande på gång med Emil och Bäckis :D

Detta veckosluts tema har varit Jägermeister, eftersom jag just kom hem från pikkujoulut @ Casa di Andersson, där drycken avnjöts liksom i Immersby. Även där blev jag irriterad och frustrerad. Det verkar som alkohol och irritation går hand i hand nuförtiden. Men det bjöds på redig glögg och julfiilisen infann sig sådär passligt, så det var ändå helt najs.

På tal om irritation så har min dygnsrytm igen gått helt åt rumpan. Jag är vaken till cirka kl. 04.00 varje natt och konstaterar att jag lider av det på dagarna. Men jag är endå så förbannat dum att jag sitter uppe. Jag skall bära korset imorgon i kyrkan, och gissa om jag kommer att vara trött då också? Dessutom bär jag det smått p.g.a tvång. Härligt, ska jag säga er!

Och till sist vill jag hålla med Mr. Salmi: Under sådana här nätter önskar jag också att jag skulle ha nån varm kvinna som kramar om mig när jag sover i den här fittiga arktiska kylan. Jajaa. ''Forever Alone'' osv.

Nu tror jag att sarkasmnivån är så hög i detta inlägg att det är dags att sluta här.

Godnatt,

Sundben

Detta, kära värld, är mitt Etthundrafemtionde inlägg. Nu borde jag skriva något deepshit, något roligt och något retrospektivt. Vi får se vad det blir.

Idag var jag till stan och såg på Due Date med min moster och min syster. Den var bättre än jag förväntat mig, fast vissa roliga ställen kändes liksom påtvingade, och verkade vara skrivna ''pakosta''. Robert Downey Jr. gjorde som vanligt ett strålande jobb.

Dessutom skaffade den rockare en ny rock idag som rockar fett (höhöö), som passar mig och min stil ganska bra, men är lite mera ''sofistikerad'' så att säga än min läder-rock.

Jag fick veta något skoj idag: Min Mommo har äntligen fått en ordentlig hörapparat efter <4 år av dålig hörsel. Min moster sade att hon hade blivit rörd till tårar av att höra snön knastra under hennes fötter igen. Sådana saker får en att tänka på att man borde uppskatta de små sakerna här i livet och sina sinnen medan man ännu kan. Å andra sidan anser jag att jag är lite för ung för att börja med såna klicheér riktigt ännu.

Imorgon torde det vara julkonsertövning och sedan skall findus födelsedag firas. Skojigt!

Gonatt!

Sundmannen.

(Warning! Achtung! Detta inlägg är delvis skrivet för att roa Findus och kan därför vara kvalitativt uruselt. Läs på egen risk)

Idag var det alltså mattaprov som gällde. Jag väljer att inte kommentera det. Sedan var det planering av julfestprogrammet och jag vågar påstå att det ser bra ut :) Efter det chill hemma (Som ni kanske märkte) eftersom jag missförstått tiden för polengruppens möte, och sedan for jag tillbaka till skolan på julkonsertövning. Efter det var det barnvaktande utan barn och sedan var det källaren som gällde. Jag har två saker att säga om källarkvällen:

För det första finns det en person som irriterar mig något otroligt i källaren. Jag fick lust att drämma till honom ordentligt idag, eftersom han har en tendens att vara extra störande just mot mig. Jag är illa rädd att det kommer att hända en dag, eftersom jag kan flamma upp ordentligt när jag väl blir förbannad. Och nej, jag talar inte om Sméagol. Jag hoppas verkligen att jag inte tappar humöret.

För det andra såg vi på en film idag i källaren, Old Dogs med John Travolta (Som också medverkar i favoritfilmen Pulp Fiction) och Robin Williams som nog är en av mina favoritkomiker. Den var förvånansvärt rolig, fast den var full av klicheér som man så ofta ser i Amerikanska filmer. Synen av Williams som mörkhyad kommer jag säkert att skratta åt ännu länge :D

Imorgon är det ledigt som gäller. Leeeeediiigt! 

Knull ja.

visir sa hjälmen,

Sund.

Det är ganska chill att sitta hemma och konstatera att det inte är så stressigt som man trodde. Manowar och NN passar perfekt just nu.

Sundben.

P.S Jag är lycklig :)

Jag är inte en så öppen person, eller jag anser att jag inte är en så öppen person; jag har svårt att släppa in folk innanför min mur, och när folk väl har kommit innanför den så vet jag inte riktigt vad jag skall göra. Därför har jag lite svårt att behandla mina innersta funderingar och känslor, eftersom jag inte egentligen vill/vågar diskutera/dela dom med nån (Okej då, kanske någon gång i fyllan, fast då känns allt mycket lättare). Visst har jag många goda/nära vänner, men de intresserar sig knappast för mina innersta funderingar, eller det verkar så i alla fall.

Därför känns det skönt att ha den här bloggen. Jag kan skriva precis vad jag vill, vad jag tänker, vad jag känner, vad jag tycker, eller vad jag önskar, och det känns liksom som om man skulle berätta det för en nära vän. Dessutom vet jag att folk läser det jag skrivit, och det är ju därför ett sätt att dela det tidigare nämnda, men på en mycket djupare nivå för bara ett par utvalda än om jag till exempel skulle börja skriva sånt på facebook eller liknande. Det är dessutom ett bra sätt att verkligen få behandla de sakerna eftersom man tänker noga (eller jag tänker noga) före jag skriver något och försöker formulera det väl. 

Efter denna lilla introduktion som fungerar som motivering till det som följer ska jag skriva det som jag från början tänkte skriva om:

Som ni alla vet hatar jag den här stunden mellan vakenhet och sömn; Man lägger sig på sängen, drar täcket över sig och känner hur tröttheten kommer krypande. Men så kommer det: bilderna. Scenariorna som börjar tvinna i huvudet på en. Jag ser allt möjligt som jag vet att skulle kunna ske om jag bara skulle kunna uttrycka mig och inte hållas tillbaka, allt möjligt som verkar overkligt och den där känslan i magen man har säger att det aldrig kommer att ske för det är som en hopplös dröm. Jag ser också saker som kunde varit så mycket annorlunda, bara jag skulle ha handlat annorlunda eller fattat saker som jag först fattat nu långt efteråt, och jag är övertygad om att dessa händelser kommer att spöka ännu om 5 år om inte ännu senare.

Men för tillfället är det en sak som är starkare än de ovannämnda: känslan av att vara övergiven. Jag vet inte om det är mörkret eller vad det är, men det känns som om jag skulle ha blivit helt ensam på något sätt. Det här är ganska svårt att beskriva, men nån kanske förstår mig. Hoppas jag. Det känns som om det saknas något helt enkelt, och jag faktist inte riktigt vad.

Men nu skall jag sluta vara djup och försöka sova så att jag orkar skriva mattaprova ännu idag. (keh, keh) 

Godnatt, Sundben.