Idag kände jag för första gången mig säker på danserna i gammeldansen. Man märker att övning ger färdighet. Jag konstaterade också att allt dansande är jobbigt som fan, eftersom vi hamnar dansa allt med olika partners då vi grabbar är hälften mindre. Jag bävar för själva de gamlas dag, för om jag tycker det är jobbigt nu, vad är det inte sen då? We´re all gonna die.

Prov-veckan börjar imorgon. Detta betyder sovmorgon för vissa och språkprov för andra. Jag hör till de förstnämnda (Lälläslää!) och ämnar spendera min lediga tid på avslappnande sätt. Egentligen borde jag läsa matematik men fan heller, jag vet att det inte blir till något om jag gör det. Sen är det lååångt veckoslut som gäller ;)

Jag har bestämt mig nu. Jag far till Musamaaila när jag fått min lön och plockar bort en av dessa två:

Antingen Jackson Christian Olde Wolbers Signature Dinky eller Ltd Kirk Hammett Signature KH-202. Med tanke på att ingen köper gitarrfanskapet så finns det inte så många alternativ. Jacksonen är nog att föredra. Fan anamma.

Vi avslutar idag med lite SOAD;

''They were crying when their sons left
God is wearing black
He's gone so far to find no hope 
He's never coming back
They were crying when their sons left
All young men must go
He's come so far to find the truth
He's never going home....''

Hejsvejs!

Sundben.

P:S: Jag är paranoid. Helt jävligt.

P.S.S FINDUS har födelsedag idag!!!!111!!11!!!!ettett!!!!!oneone!!1!