Detta, kära värld, är mitt Etthundrafemtionde inlägg. Nu borde jag skriva något deepshit, något roligt och något retrospektivt. Vi får se vad det blir.

Idag var jag till stan och såg på Due Date med min moster och min syster. Den var bättre än jag förväntat mig, fast vissa roliga ställen kändes liksom påtvingade, och verkade vara skrivna ''pakosta''. Robert Downey Jr. gjorde som vanligt ett strålande jobb.

Dessutom skaffade den rockare en ny rock idag som rockar fett (höhöö), som passar mig och min stil ganska bra, men är lite mera ''sofistikerad'' så att säga än min läder-rock.

Jag fick veta något skoj idag: Min Mommo har äntligen fått en ordentlig hörapparat efter <4 år av dålig hörsel. Min moster sade att hon hade blivit rörd till tårar av att höra snön knastra under hennes fötter igen. Sådana saker får en att tänka på att man borde uppskatta de små sakerna här i livet och sina sinnen medan man ännu kan. Å andra sidan anser jag att jag är lite för ung för att börja med såna klicheér riktigt ännu.

Imorgon torde det vara julkonsertövning och sedan skall findus födelsedag firas. Skojigt!

Gonatt!

Sundmannen.