Igår hände det något mycket intressant: Min lyssnarlista spelades på Radio X3M. Jag kommer ihåg att jag fyllt i en lista någon gång för länge sedan, och blev smått förvånad när Pekka från X3M ringde upp mig här på fredagen och vill intervjua mig, eftersom min lista tydligen skulle spelas på Lördagen i radion. Nu när jag själv har hört denna intervju får jag fel i huvudet med mig själv, eftersom jag verkar säga ''Liksom'' mellan varje ord, och det är en av de saker jag hatar när jag lyssnar på någon som talar. Fy fan. Dessutom var några av sakerna jag sade bort-editerade...Fast det är ju förståeligt, eftersom dom bara har tid för det väsentligaste på radion.

Om nån mupp som läser detta anser sig villa höra detta spektakel, kontakta i så fall mig via Facebook eller här på bloggen, så kan jag skicka filen åt er. Kanske.

På Fredagen blev jag inte bara intervjuad, utan jag spenderade kvällen hemma hos herr Salamander i gott sällskap, med glögg och pepparkakor and shit. Vi såg på American Pie, och hann se de två första plus en fjärdedel av The Wedding. Jag kom på varför jag inte gillar dem egentligen; De är ju nog roliga (Speciellt Stifler :D), men det blir alltid såndän ''Forever a Gnome''-feelis av dom. Jaajaa. Eget fel and shiet. 

Idag fortsatte jag där vi slutade, plus att jag såg Band Camp och The Naked Mile, eftersom detta har varit en av de mest oproduktiva dagarna på mycket länge, eller så känns det i alla fall. Jag borde ha skrivit klart Mo9-uppgifterna som borde vara klara till jul, men jag saknar totalt inspiration. Så fuck that shit.

Eftersom jag kom in på avsaknad av inspiration, så kan jag konstatera att morgondagens skoldag känns tämligen lame. Det är nämligen så att jag börjar kl. 11.25, och då har vi övning inför Julfesten på onsdagen, och sedan håltimme, och så gammeldansövning. Man känner ju sig otroligt motiverad att fara till skolan överhuvudtaget. Verkligen. Men som tur är det ju bara 2 dagar skola plus julfest kvar, och sedan är det äntligen Jullov. Fuck yea,

Imorgon skall också en av våra jultraditioner följas; Vi skall åka till Ingå tillsammans med min gudfar och tända ett ljus på min Mofas grav. Vi gör det varje jul, för att visa att han inte är glömd. Varje jul funderar jag, klicheéaktigt nog, hur det skulle vara ifall han var med oss. Svårt att säga, men jag kommer ännu ihåg den sista julen före han dog....Han var så illa däran att han knappt kunde sitta med oss i julbordet, men hans envishet gjorde att han ville det ändå. Jag kommer aldrig glömma hans tandlösa leende när han höll mig och min nya Batman-figur (Jepp, Jag var Batman-fantast som liten) i famnen. Inte förstod jag då hur mycket smärta han upplevde, och hur viktigt det var för honom att fira jul med oss en sista gång.

Man blir ju sentimental nu vid julen.

Detta veckoslut har jag popitta Motörheads nya album, The World Is Yours. Lönar sig att kolla ifall man diggar hederlig rock.

Farbror Sundis önskar er en god natt!