Är det någon annan än jag som märkt att Dave Mustaine låter som om han skulle ha krapula efter en ordentlig natts festande när han sjunger? Det har han förmodligen haft också, och det är väl antagligen så att fast han har slutat festa så sitter krabbisen i ännu efter trettio års festande. Fråga bara Ozzy Osbourne. Eller farbror Lemmy, fast han har väl aldrig haft krapula heller.

Varav kommer detta yrande om herr Mustaine? Nå, jag såg på min fina The Big 4: Live in Sofia, Bulgaria idag, där ovannämnde herres band, Megadeth, medverkar. För er som inte är insatta kan jag berätta att The Big 4 består av Metallica, Anthrax, Slayer, och Megadeth förståss, och kallas för det eftersom det är de 4 banden från Thrash Metal-Scenen som kommit längst och sålt flest skivor (Vissa säger att det borde vara Big 5, eftersom man borde räkna Testament också). Det är historiskt att dessa band samlas på en enda scen, på grund av vissa dispyter mellan banden. Men det gick så till sist ändå.

Jag blev lite ledsen när jag såg på den, för man märker att både Metallica och Slayer börjar bli gamla, och inte helt enkelt har energi kvar på samma sätt som förr. Men dock finns det ett band som ännu har energi kvar: Anthrax. Dom hoppar fan omkring som 20-åringar på scenen ännu bara, och det är en ren glädje att se dom spela live, vilket jag redan konstaterade i Björneborg på sommaren. Jag kom dessutom fram till att Scott Ians gitarrsound är något att eftertrakta, så därför dreglar jag för tillfället efter en sådan här:

    Digitech Black-13

Herr Ians signatur-pedal. Drooool. 

Imorgon skall jag för min gitarr på uppvisning. Wish me luck.

Jag tänkte sluta detta ointressanta inlägg med en härligt ironisk bild:

Tänk på det när ni sitter och skiter! Själv har jag självklart konverterat till denna fenomenala religion.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...