Som den lilla filosof jag är tänker jag reflektera lite över reaktionerna min nya frisyr har väckt.

Det som är bra med att klippa håret är att man ser vilka människor som har vilka värderingar om en. Såna som säger t.ex ''Jag fick en chock'' eller något liknande är sådana som har låst fast en för en viss stereotyp och har svårt att föreställa sig att man ändrar något till något som ligger utanför den, och jag har en känsla av att dessa personer är aningen konservativa och dömer snabbt. Dessa människor kanske skulle kunna tänka sig att spräcka den lilla bubbla de lever i och märka att det finns större saker i världen än att en person som har haft långt hår i fyra år har klippt det kortare. 

Sedan har vi dom som är sådär ''Du har klippt håret''. De bekräftar det bara, och anser att det inte är en så stor sak. Dessa människor gillar jag, sådana som inte sätter så stort värde vid ytliga funderingar, utan ser på helheten istället, och konstaterar bara att den andra människan har gjort en stilistisk ändring.

Men de som jag gillar allra mest är sådana som säger sin ärliga åsikt om saken, negativ eller positiv eller whatever, och som kanske intresserar sig för varför individen i fråga klippt håret från första början, inte för det ytliga slutresultatet. Sådana är sällsynta, men det finns ett par bland mina vänner och i min bekanstkapskrets, och det är jag glad för.

Jag blev dessutom tillfrågad av min Malaxesiske vän idag hur jag vågade klippa håret. Svaret är enkelt: Jag skiter i vad andra tycker och gör det jag själv vill. Så blir det alltid bäst när det gäller en själv, och fast alternativet inte kanske är det bästa för andra, så blir det det bästa just för dig, eftersom det känns bäst. Tänk på det en stund!

Sådana hårfilosofier. Senare idag kommer ett ''normalt'' inlägg igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...