Jag har börjat lyssna en hel del på både Stevie Ray Vaughan och Faith No More. Jag förstår inte riktigt hur den combon går ihop själv heller, eftersom de nästan är varandras motsatser. Men som sagt så gillar jag mångsidig musik fast metal nog är närmast hjärtat eftersom det är musiken som jag anser vara intelligentast och kan relatera till bäst. Jag försvarar gärna det påståendet, ifall nån anser att jag är helt ute och cyklar som Kress konsanaan. Dessutom passar Opeths chilliga biisin mina kvällsfilosoferingar ytterst bra.

Idag har jag varit in till vår kära huvudstad för att se på en revy vid namnet ''Vill ha mera'' på Lilla Teatern med en moddakurs. Eftersom det var revy det var frågan om så var mina förväntningar höga, och de var inte förgäves. Fast några av sketcherna var tråkiga, så var de andra så bra att de kompenserade för dem. Dessutom diggade jag ironin, min käre vapenbroder, som förekom i de flesta sketcherna. Trevlig samhällskritik innehöll den också, och det gillar vi ju.

‎''Dikter, Aforismer och eeeeegna ordsprååk''

Men nu skall jag ta fram min kvinnliga sida i form av lite rejält klagande:

Jag har feber. Helvetes helvete. Jag hinner inte ha feber. Inte alls. Inte nu.

Här är varför:

- Jag har så helvete med skolarbete som skall göras till fredagen, då jag även skall skriva om Mab4, Dock betyder det ju att jag hinner öva hela dagen imorgon på det, men knappast får jag något annat gjort än det. Speciellt vårt finskafitteri kommer att skita sig, men biologin lider också.

- På fredagen är jag inbjuden att fira att par vänner, som fyller 18. Man fyller ju 18 bara en gång, så jag vill för fan inte missa den festen.

- Jag har jobb på veckoslutet. Min plånbok gråter blod över en sjukskrivning, för jag kommer verkligen att behöva pengarna. Dessutom måste jag få mitt nya skattekort till min chef ifall jag vill ha några pengar för mitt arbetande.

Helvete sådana i-landsproblem jag har.

Jag kom fram till att jag kommer att hajoo/flippa på UK. Kanske jag borde hoppa av från hela saken? Det kanske skulle vara bäst så, för allas del. Efter att ha gått igenom broschyren som kom i posten så kom jag fram till det kommer att gå på det viset. Usch.

Jag tänkte nästan skriva ner min dröm som jag hade inatt, den bästa drömmen jag någonsin haft, men eftersom jag vill censurera min blogg liiiite i alla fall, så kom jag fram till att den är helt för freaky, oanständig och random. Men jag hoppas verkligen att den skall fortsätta där den slutade när jag nu går och sova om cirka en halvtimma. För jag har aldrig önskat lika intensivt när jag vaknar att min dröm skall fortsätta. Men det är sådana här drömmar som får mig att inse att jag aldrig skulle kunna ta till exempel LSD (Helt som om jag skulle fundera på att göra det...), eftersom jag helt klart har en för freaky fantasi för att kunna klara av hallucinationerna det skulle skapa. Kanske jag borde bli nästa Nick Cave och skriva ner mina freakyga, sjuka och underliga drömmar och idéer och sedan göra sånger av dem?

Ni skulle bara veta vad som pågår i mitt förvridna sinne... Och nu låter jag som en galning eller någon med schizofreni, men kanske jag är en galning?

Men nu skall jag sluta skrämma upp er och börja göra mig redo för att sova.

Godnatt,

Sundben.

P.S Petson till Sundben? Ja eller Nej? Ångest.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...