Kan nån se tall så att min finskalärare antingen sjukskriver sig eller åker på semester eller något annat som leder till att vi har någon annan i finska? För den här byråkratin vi håller på med knäcker mig. Både fysiskt och mentalt. Fråga bara Findus, han vet vilket stadie jag var i när jag gick sönder som mest.

Nu inför denna nya skolvecka har jag bara en önskan: Snälla, låt min dröm fortsätta. Snälla. Jag vill. Den enda gången jag kommer ihåg vad jag faktiskt drömt. Alla som läser undrar säkert vad den handlar om, men det är en sak jag tänker hålla för mig själv. Men den är awesome på alla sätt, men ändå tillräckligt underlig för att knäcka en.

Det får räcka som förklaring.

Något annat vettigt har jag inte att påstå, men jag ser fram emot morgondagen. Ser fram emot den mycket. Varför kanske avslöjas i nästa inlägg, men bara kanske.

Jag vill avsluta med en video dedikerad åt min kära vän Nasse, som vissa kanske känner, vissa kanske inte gör det, eller så vet dom inte att dom gör det. 

Vad skulle jag göra utan Family Guy?

Men nu skall jag skriva klart finskan,

Chill, Sundben

 

tessu

25 januari 2011 15:18

Jag behöver ett nytt inlägg på denna blogg, tack. För saken är den att varje gång ja stalkar dig här så börjar eeaasyy like a sunday moo-o-oorning spelas i mitt huvve & it's not going away förrän ja tar till desperata metoder i stil med att lyssna på epic sax guy i 57 minuter. Don't do this to me!

Andreas Sundberg

25 januari 2011 15:46

De e ju bara positivt att du får en bra biisi i huvu, dock om de e Faith No More eller The Commodores e ju sen en annan sak...

 

tessu

25 januari 2011 18:43

in my head, it's faith no more.

Andreas Sundberg

25 januari 2011 19:37

So is it in mine.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...