Idag har en av rockens kändaste ''okända'' gitarrister gått bort. Gary Moore, bland annat känd för att ha varit gitarrist i bandet Thin Lizzy och för att ha varit en pijonär inom hårdrocken på 70-talets slut med sin solokarriär, gick bort idag morse sovandes i ett hotelrum i Spanien, där han var på Semester. Moore ansågs vara en av rockens skickligaste gitarrister, och var också en mycket skicklig blues-gitarrist, något han bevisade på den bluesigare delen av sin solokarriär. Några sånger som han gjorde sig känd med är bl.a Out In The Fields, After The War och Over The Hills And Far Away. Av den bluesigare delen av hans karriär kan man nämna Parisenne Walkaways och Still Got The Blues, låtarna som många av hans fans anser vara hans bästa verk. Folk kommer att komma ihåg Gary Moore som en jordnära rockare, som spelade det han själv tyckte att han skulle spelare, och som en av den modernare rockens etablisatörer. 

Gary Moore fanns med på listan på artister jag vill hinna se innan jag dör. Ironiskt nog så hann han dö först. Hans smakfulla blues berör mig på något sätt, kanse därför att den är så ren, så känslofylld, så äkta. Må han vila i frid.

Det känns för jävligt att veta att man är född i en sån tid, där man får se alla sina idoler dö

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...