The Crow är en av mina absoluta favoritfilmer. Den handlar om hur rockstjärnan Eric Draven (Brandon Lee) kommer tillbaka från de döda för att hämnas mordet på honom, och våldtäcktsmordet på hans flickvän Shelley (Sofia Shinas) på Allahelgona ett år tidigare, dagen då de skulle gifta sig. Till sin hjälp har han en kråka som ger honom övernaturliga krafter och gör honom osårbar. En efter en gör han processen kort det gäng av gangstrar, styrda av en brottskung vid namn Top Dollar (Michael Wincott) som utförde dåden. Under hans korståg mot dessa skurkar blir han igenkänd av Sarah (Rochelle Davis), en flicka som ständigt blir försummad av sin prostituerade mamma, som Eric och Shelley brukade ta hand om. Också polisen Albrecht (Ernie Hudson), som redde ut fallet ett år tidigare märker att något skumt är i görningen då Top Dollars gäng avrättas en efter en, och bestämmer sig för att själv konfrontera Eric och berätta vad han vet om fallet ifråga. Även Top Dollar märker såklart att hans män slaktas, och får höra att Eric är odödlig, något som han själv gärna skulle tänka sig vara. Därför kidnappar han Sarah, och för upp henne på den lokala katedralens tak, övertygad om att Eric skall rädda henne. Så sant som det är sagt kommer Eric för att rädda henne, varpå Top Dollars anhang försöker skadeskjuta och fånga kråkan så att Top skall få Erics krafter. Filmens klimax är en duell mellan Eric och Top på katedraltaket, vilket slutar med att Top faller och spetsas på en staty. Klar med sin uppgift tackar Eric Albrecht för hans hjälp, säger adjö till Sarah, och sjunker ihop ovanpå sin gravsten. Han ser en vision av Shelley som omfamnar honom, kysser honom på läpparna och lyfter upp honom, och går sedan tillbaka till livet efter detta med ett leende på läpparna.

Filmens tagline: ''Real love is forever''

EDIT: Det var länge sedan jag såg den senast...Någon som är med på filmkväll, fast nu på söndagen? :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...