Jag kom just hem från konserten. Jag har ännu så mycket adrealin i blodet att jag inte kommer att få sömn på en timme eller så, och jag är extremt glad, för jag har just upplevt mitt livs bästa konsert. Lite om kvällen:

- När vi kom till stan for vi till McDonalds för att safka ett par juuston, sedan gick vi mot ishallen där vi köade i två dryga timmar innan vi kom in.

- Säkerhetsvakterna var noggrannare än vanligt, så det tog läänge att slippa in. Jag var nästan beredd på att höra ''Bend over'' när det var min tur att bli visiterad, med tanke på hur noggrant personen framför mig blev visiterad.

- Väl inne köade vi som fan för att köpa lite merchandise. Jag är nu stolt ägare till en ''Slayer - Hate Worldwide World Tour 2011''-t-skjorta. 

- Jag lyckades komma till tredje raden framför scenen, där jag sedan stod läääänge och väntade på att Megadeth, som var försenade med en halv timme, skulle börja. Jag märkte att det fanns förvåndande mycket berusade fjortonåringar runt mig, och någon trevlig hemul tyckte att det var en bra plats att spy på.

- När Megadeth äntligen drog igång med ''Trust'' blev jag mycket positivt överraskad. Jag hade förväntat mig att de skulle vara mycket sämre live. Mustaine klarade som vanligt inte av de höga tonerna, men de låga gick jävligt bra. Dock saknar alla i det bandet scennärvaro utom Chris Broderick, som var den enda som levde in sig i sångerna, medan de andra mest spelade med tom blick. Så musikaliskt var de bra, men inte visuellt.

- När Megadeth sedan avslutat sitt set med Holy Wars, så måste jag helt enkelt fara på en dryckespaus. Jag hann trolla mig tillbaka i passlig tid till Slayers soundcheck, och fick en bra plats då också.

- När Slayer sedan rev igång med ''World Painted Blood'' märkte man vilket band majoriteten kommit för att se. De fulla fjortonåringarna hade nu bytts ut mot fulla, skäggiga män, och kvinnor med långt svart hår och läderbyxor. De sittplatser som varit tomma var nu helt proppfulla, och feelisen var på topp.

- Jag har aldrig i mitt liv varit med i en så stor moshpit som under ''War Ensemble'', Slayers tredje låt. Inte heller har jag förr sett ett band som får med sin publik så som Slayer får. Det är något magiskt med det hela, på något sätt. Stämningen var helt annorlunda än på Sonisphere. Slayer passar bättre i en mörk ishall än ute på en stor scen.

- Jag fölll omkull i den ''Wall of Death'' som uppstod när ''Raining Blood'' spelades. Jag var i första ledet, där allla sedan kom att falla som timmer på grund av trycket som uppstod. Som tur var drog en ung dam upp mig därifrån, så att jag kunde fortsätta brutaliteterna.

- Efter grande finalen, ''Angel of Death'', så kände jag att det här verkligen varit en konsert utöver det vanliga. Det var helt enkelt den bästa jag har varit på. Inte ens Iron Maiden har lyckats skapa samma känsla av samhörighet som på denna konsert, inte för mig i alla fall. Det var med en känsla av glädje som vi sökte våra rockar och begav oss mot den väntaden skjutsen.

Och nu sitter jag här och trollar mina läsare med en lam beskrivning av min kväll. Trololololololo.

Glad fredag på er! Nu skall jag försöka sova tror jag.

Imorgon är det endast ett geografiprov mellan mig och detta:

Music for the gods. I whip my hair back and forth.

Som ni som stalkar mig aktivt vet har jag haft lite strul med min akustiska gitarr (en svart sak av märket Epiphone), på grund av att intonationen varit uppåt helvete och strängarna legat för nära halsen osv., så jag bestämde mig för att gå till botten med fanskapet och sätta gitarren i skick, en gång för alla. Först kollade jag upp hur felen skulle åtgärdas (Tack för den, Youtube) och sedan gick jag igenom farssans verktygslåda för att hitta de rätta verktygen. När jag väl fått tag på de nycklar jag behövde slog jag och gitarren på vårt köksbord, och börja spänna, skruva och duuna.

Efter nästan en timmes frustrerande arbete, svettig panna och en hel del styrkeord, lyckades jag korrigera intonationen och höja på strängarna, vilket resulterar i att jag nu har en fungerande akustisk gitarr till förfogande. Jag firade med att lära mig lite sånger av ''The Man in Black'' , en av mina favoritartister, och ''The Boss'' som nog också kan klassas till dessa. Båda har något i sina röster som gör deras musik så speciell på något vis.

På tal om speciell musik så har jag börjat lyssna på Alestorm, som spelar den intressanta genren Pirate Metal. Och ja, det låter ungefär exakt som ni tror. 

Nu skall jag läsa lite geografi, och sedan börja söka mig mot sängen.

HAH, Helt som om jag skulle göra någon dera. Jag sitter bara och filosoferar ändå.

Lita Ford.

Jag vet att hon är gammal.

Jag bryr mig inte.

I mina ögon är hon ändå vacker.

Eklunds Bar. Mitt nya stamställe.

Det är nu andra veckoslutet i rad jag har suttit i baren hemma hos herr Eklund i gott sällskap och avnjutit goda drycker, diskuterat diverse saker på minst 4 olika språk och sedan härjat med herrns vattenpipa. Denna fredag var det lite extempore som vi for dit på ''förfest'', så att säga. Det var egentligen meningen att vara pokerkväll, men det blev inte till något med vårt spelande eftersom vi alla blev relativt snabbt packade. Jag var onykter och glad, och hade helt jävligt roligt. När jag sen kom hem sov jag som en stock.

Nästa dag tittade jag igenom min telefon. Det jag hittade var inte smickrande. Jag har igen skickat en massa meddelanden åt folk onykter, utan att tänka efter. Jag kan inte komma ihåg att jag skulle skickat några meddelanden på fredagen över huvudtaget. Jag skäms inte bara lite för det, för det är inte så jättetrevliga saker jag skickat åt vissa. Det bevisar ännu en gång att man är en idiot när man har druckit, och jag är uppriktigt ledsen om jag sårat någon med mina dumheter. Fyfan. Det är verkligen tur att jag inte har vissa personers telefonnummer.

Som tur kunde jag hålla mig i skinnet på lördagen. Kanske jag insåg att jag inte ska göra saker värre än de redan är. Hursomhelst var lördagen också skoj, men inte nära på lika feelis som fredagen. Jag var med om den sällsynta situationen då värden för festen försvinner bort, medan man är kvar i dennes hus. Det var en intressant upplevelse, milt sagt. 

Idag har jag haft en date med min historiebok, och besvarat lite frågor om Sovjetunionen. Sedan har jag varit ute på länk på cirka fem kilometer, medan jag samlade tankarna lite. Det är så terapeutiskt att vara ute och gå på något sätt: Man kan fundera på helt annat sätt än när man sitter hemma och går sönder. Det känns så mycket friare.

Nu är det snart Hot Shots! Part Deux som gäller om jag orkar, eller sen blir det väl lite filosoferande.

Farbror Sundben.

P.S Nu har jag bestämt vart jag ska fara när jag fyller 18. Fuck yea.

Idag har jag funderat mycket, både på abstrakta och på mycket konkreta saker, som helt enkelt rubbar min existens tillfälligt eller som jag bara funderar på annors. Här är några av dem:

- Kan en tänkare, till exempel en filosof, vara originell? Hur vet man att han var den första som hävdade det som han hävdade? Tänk om det var någon i Asien som sade ''Om gud inte fanns, borde han uppfinnas'' redan på 1100-talet, långt före Voltaire ens var påtänkt. Detta ämne fascinerar mig konstant, huruvida vi alla människor tänker exakt samma sak, men bara den som uttrycker den först eller gör sig namn med den tanken anses ha kommit fram till den. Detta är ju förståss helt logiskt, men ändå en fascinerande tankegång på många sätt. Flumm-flumm.

-När snön smälter, vart försvinner den vita färgen då? Varför är den just vit? Vad betyder ''Vit'' egentligen?

-Varför måste vädermakterna jävlas med mig genom att ge mig vår-feelis en dag, och sedan kasta Sibirien i nacken på mig nästa dag? Kan de inte bestämma sig eller? Fast det är ju alltid skoj att jävlas med Sundis.

-Vad är det som gör att Murphys lag ens existerar?

-Varför verkar jag glida ifrån folk? Eller glider folk ifrån mig? Eller har jag bara illusionen av att det är så?

-Varför kan jag inte bestämma mig vad jag tycker seriöst? Varför är det just nu som denna konflikt uppstått? Varför bryr jag mig ens? Jag blir tokig.

-Varför dör alla mina idoler sakta men säkert? Det känns som jag är född minst tjugo år för sent.

Med mera.

Jag hade en dröm igår. Jag låg på en gräsmatta med någon på armen och tittade på den somriga himlen ovanför. Det doftade gott av gräset och alla växter i närheten. I bakgrunden spelade ''Wish You Were Here'' av Pink Floyd. Gissa om jag förbeskade mig när jag vaknade?

''Blast off, its Party time,
And we don't live in a facist nation
Blast off, its party time,
And where the fuck are you?''

Snart är det valtider här i vårt lilla land. Som ni som följer med har märkt har partiet PerusSuomalaiset, ett parti som representerar facistiska och rasisitsika värderingar fått större och större understöd, och nu ligger risken att det går som i vårt västra grannland med SverigeDemokraternas extremhögerregering (Jag vet att jag överdriver lite här). Detta måste undvikas på alla sätt, om vi vill leva i en jämställd demokrati och bevara den finlandssvenska minoritetens rättigheter i grundlagen. Därför har jag och Kim kommit på idéer till skjortdesigns som visar vår avsky mot just detta konservativa parti.

Design nr. 1 (Design: Kim Wiik)

Design nr. 2 (Design: Kim Wiik)

Dessa skall göras i skjortform inom någon tid snart, eller som planscher och eventuellt hängas upp någonstans på en allmän plats. Vi har flera idéer på gång som vi skall förverkliga när vi har tid och möjlighet. Och om nån mannar dessa två skräpphänger vi den och matar den till skogsdjuret (Gäller ÄVEN kvinnor).

Förstår man inte dessa bilder förklarar jag gärna, och om man vill debattera politiskt är jag öppen för det också, men isåfall på facebook eller via email och inte här på bloggen.

''Fuck you, I won´t do what you tell me!''

Che Sundvara

Idag har jag känt mig gammal. För det första så kom det meddelande idag att man ska fara på läkargranskning nu så snart som möjligt inför uppbådet i Oktober, Det är ju ungefär ett och ett halvt år tills man skall in i armén med andra ord. Tidigare tänkte jag leka humanistpacifist och vara totalvägrare, men nu har jag bestämt mig för att i alla fall försöka på armén. Med min kroppsbyggnad blir man ändå B-Faijja, och päron är man ju ren, så det torde inte bli så svårt. Det skulle vara siistit på ett sätt att bli undersergeant eller fänrik när man en gång är där, men å andra sidan är det kanske bäst att få Ohi on på tj-180, för ren det är ganska så många aamuja. Nästan skrämmande många.

För att sedan samla lite mera vuxenpoäng så kollade jag upp priserna på körkort i olika bilskolor efter som det snart är dags för mig att börja där också ifall jag vill ha körkort detta år, och dreglade även över extremt oeknomiska och snygga bilar på nettiauto, och kollade sedan på lite förmånligare, ekonomiskare bilar, som det inte heller var något fel på. Bara den fungerar utan allt för många fel är jag nöjd.

Som sista spiken i kistan av vuxenhet kollad jag lite på ÅAs hemsidor vad deras olika fakulteter har att erbjuda och funderade lite över vart man skall söka efter gymnasiet. Jag har faktiskt en idée nu om vad jag skulle vilja göra, men jag är inte helt säker på den ännu så jag skriver inte om den nu.  Men det skulle passa mig nästan ypperligt att studera just detta ämne. Om man sen kommer in till utbildningen är en annan fråga....

Dessutom har jag fått mycket positiv respons idag, så jag har varit glad hela kvällen nu. :)

Men nu kallar sängen, 

Sundben.

EDIT: En trevlig kvinnodag önskas alla mina kvinnliga läsare! :)