Att skriva om Pulp Fiction är ingen lätt uppfigft. Det är en film som innehåller både allt och inget, beronde på hur man ser på saken. Det är just därför den är så bra och annorlunda. Att filmen är regisserad och skriven av Quentin Tarantino märks i de färggranna dialogerna, som behandlar vad McDonalds hamburgare heter i Europa, smuggling av klockor i folks rövar i Vietnam, Vad pinsamma tystnader egentligen är och morgonmål i allmänhet för att nämna några exempel.

Tycker du det här är underligt ska du se hela filmen, som består av olika korta historier/sekvenser som på något sätt är sammanlinkade med varandra: Vi följer yrkesmördarna Vincent Vega (John Travolta) och Jules Winnfield (Samuel L. Jackson) när de återtar deras chefs, en gangster vid namn Marcellus Wallace (Ving Rhames), stulna egendom från ett gäng småtjuvar, och hur sedan Vincent blir beordrad att ta ut fru Wallace (Uma Thurman) på en date, vilket slutar i att hon misstar heroinpulver för kokain och är nära döden, Boxaren Butch (Bruce Willis) som lovar att lägga sig i en match åt Marcellus men dödar sin motståndare och flyr vilket leder till en katt och råtta-lek mellan dessa två vilket slutar med att Marcellus blir våldtagen av en kåt sheriff i en källare, hur småskurkarna HoneyBunny (Amanda Plummer) och Pumpkin (Tim Roth) rånar ett café för att sedan bli tvingad till andra tankar av Vince och Jules, och hur dessa två i misstag skjuter en vän i ansiktet och sedan måste få liket undanskaffat snabbt med hjälp av problemlösaren Wolf (Harvey Keitel) och Jules vän Jimmie (Quentin Tarantino) innan Jimmies fru kommer hem och upptäcker dem med liket hemma hos dem. Lägg ännu till en scen där Vietnam-veteranen Captain Koons (Christoffer Walken) förklarar åt en ung Butch att han gömt dennes fars guldklocka 2 år i sitt rectum i Vietnam för att kunna ge den åt honom när han kommer bort därifrån, så har du filmen som helhet.

Dessa sekvenser är kopplade till varandra med hjälp av olika små detaljer, som att t.ex Vincent och Butch sitter i samma bar då Marcellus ber boxaren lägga sig i nästa match. Det är en film som man måste se för att begripa, och är man en vän av svart humor rekomenderas den extra starkt. Samuel L. Jacksons monloger ( ENGLISH MOTHERFUCKER, DO YOU SPEAK IT? ) har blivit något av legendariska och filmens råa men humoristiska sätt att behandla saker tilltalar många. Rekomenderas!

Tagline: ''I don´t smile for pictures''

 

mandi

4 april 2011 20:11

mhm this is a tasty burger!

Andreas Sundberg

4 april 2011 20:30

''Look at the big brain of brett!''

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...