Advokaten:
- Doktorn, innan ni gjorde obduktionen, letade ni efter någon puls?
Obducenten:
- Nej.
- Kollade ni blodtrycket?
- Nej.
- Kollade ni om patienten andades?
- Nej.
- Så ni menar att patienten kunde ha levt då ni påbörjade obduktionen?
- Nej.
- Hur kan ni vara så säker på det?
- För att hans hjärna fanns i en glasburk som stod på mitt skrivbord.
Advokaten:
- Men kunde patienten fortfarande varit vid liv?
Obducenten:
- Det är möjligt att han kunnat ställt upp i valet för sannfinländarna, ja.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...