Idag har det varit en lång och innehållsrik dag. Faktiskt den bästa dagen på mycket länge. Hela denna vecka har i ärlighetens namn faktiskt varit fenomenal på något sätt, och det ser ut som att den fortsätter på samma sätt.

Skoldagen gick relativt snabbt och smärtfritt, plus att vi hade en ytterst rolig musiktimme, fast jag förväntat mig några konstiga flummigheter (vilket kommer att gälla sedan nästa vecka). Sedan var det cruising med Kim Mikael Wiik, som lyckats med bragden att få körkort. Det blev våldsgästande, kessanfarande, allmänt chillande, äkkilähtö mot Ryssland (eller som det heter i vissa kretsar, Borgå, men som vi vet är allt öster om Kullo Ryssland och allt öster om Helsingfors Sovjetunionen!), där vi ironiskt nog intog amerikansk kulinarist sittandes vid åstranden. Det var då jag för första gången fick riktig sommarfeelis! Dendär känslan av frihet, chill och slapphet som brukar komma smygande alltid i slutet av Maj. Nu har jag sedan lyssnat på ''Ingen sommar utan reggae'' av vår kära landsman Markoolio, en låt som jag starkt associerar till sommaren. På vintern är den alltid min medicin mot allt för många långa vinterdagar. Nu kommer den spela i mina hörlurar ett par månader framåt.

På veckoslutet väntar arbetet, ifall min käre kollega lyckas fixa till sitt sählände, samt den ovannämnda bilistens födelsedagsfest. Torde bli ett lyckat veckoslut!

På musikfronten just nu är det Sonata Arctica och Depeche Mode som gäller...Kontrast much? ;)

Jag skulle ha lust att skriva ett längre inlägg, men saken jag tänkte skriva om för uttjatad och jag har visst angstat om något liknande tidigare (Ledtråd: Stings kanske kändaste låt), så det får vara. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...