Förståss måste man ju fara in till salutorget för att skåda på lite segerlejon igår. Det var ingen frågan om saken. Feelisen där var bra, men programmet var verkligen dåligt. Inga kvalitativa artister, inte ens några kändare var där och spelade. Att sedan höra en av Finlands populäraste komiker komma med uttalanden ''vedetään hurri turpaan'' var ju inte heller så trevligt. Inte heller var det trevligt att skåda hur vissa lyfte sin högerarm i führer-hälsning då Finlandiahymnen sjöngs. Jag var föga imponerad av programmet i fråga.

När sedan spektaklet tog slut var det svårt som fan att lyckas komma på en buss mot Nickbyhållet. Jag och några andra råkade ha tur och anlände redan med 22:40-bussen, som vi mirakulöst nog lyckats ta oss ombord på.

   Salutorget.

Eftersom vi var i stan passade jag på att slinka in på Hellsinki, en av mina favortibutiker, och skaffa mig en Black Label Society-Berserker-väst, något jag villat ha redan länge. Nu skulle vi bara behöva två stycken till med sådana så kan vi starta ett Black Label Doom-Chapter här i Sibbo också!

Jag har inte sovit ordentligt sedan Mars månad. Det är för jävligt rent ut sagt! Jag förstår inte hur jag själv orkar.

Jag tänkte också skriva om något annat, men min tröööga hjärna står helt stilla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...