En fundering: Tänk om man kunde bota dyslexi med att fästa en dyslektiker vid en apparat som ger dem elchockar varje gång dom skriver fel? Då skulle dom ju lära sig att skriva rätt eftersom dom knappast vill ha chockar, såvida dom inte har någon sjuk fetisch. Dessutom skulle behandlingen redan kunna börja när dom första spåren av dyslexin upptäcks, alltså i relativt tidig ålder. Nobelpriset, here I come! Jag räknar med att dyslexin är utrotad år 2055.

Idag har jag framträtt med det fantastiska bandet Bene & The Beach Boys. Vi spelade lite Ac/Dc samt lite ZZ Top. Fick dra lite av mina awesome Wah-wah-pedal-solo-skills. Tufft ju.

Imorgon är det domedagen själv: Sagofarbrorn vs. Den onde matematikdraken som har ett nytt vapen: Studiestoppet of doom, en urgammal relik som skrämt vettet ur elever sedan den mörka medeltiden. Men jag tänker inte ge mig utan stird! Det gäller att hålla huvudet kallt och att göra sitt bästa, så kanske jag blir godkänd. Då drar jag en lättnadens suck. Som tur har jag leffailta på fredag och jobb på veckoslutet att se fram emot, annars skulle det vara lite deppig(are)t.

Fan så irriterande att ha en sång spelandes i huvudet du varken kan orden, titeln eller artisten till! Helvetes helvete.

Men nu skall jag schlafen.

 

höhö

26 maj 2011 15:02

stird? ELCHOCK.

Andreas Sundberg

26 maj 2011 21:46

Grattis, du har vunnit en lakrits!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...