En ensam stund i mörker

Jag kan inte sluta tänka på dig

Och inte heller slutar jag undra

Ifall du tänker lika mycket på mig?

Det är svårt att sova

När tankarna skenar iväg

Spelar upp scenarion

Som man fruktar att aldrig sker

Så jag vågar inte fråga

För du kanske säger ''Nej''

och solen skulle igen gå ner

I mörkt hav

För jag vill ju inte förstöra

Det där speciella vi två har

Så kan jag inte göra

Då har jag ingen kvar

För ingen ger mig samma kick

Fast jag trodde lågan redan slocknat

Utan den kicken

Skulle min värld vara grå och trist.

Jag går sönder.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...