Det känns konstigt att sitta vaken klockan ett på en söndag, och veta att man inte ska gå sönder på jobbet om sex timmar. För en gångs skull får man sova länge, eller i alla fall lite längre än vad man fått under de 1,5 månader av sommaren som gått åt till sommarjobb i Sibbo Kommuns regi. Så här med facit i hand så tyckte jag faktiskt om mitt jobb, eftersom det var ganska fritt, ganska simpelt och hade ganska bra lön. Dessutom slapp man hem ganska tidigt och fick ha långa pauser/matraster. Inte illa. Inte illa alls.

Idag har jag varit otroligt trött. Jag antar att det beror på bar-resan till vår huvudstad på fredagen (Voi video att jag kan tappa nerverna med folk ibland) och grill/chill, tirmo blues, nattäventyr och en öl eller tolv igår. Så jag har bara degat hela dagen, och spelat lite gitarr. 

Jag läste också en otroligt mystisk serietidning: A World Without Superman, en serie där Superman, eller Stålmannen om ni så vill faktiskt dör när han försvarar jorden från en mördarmaskin med namnet Doomsday. Som serietidningsnörd måste jag säga att det är aningen bisarrt att se en superhjälte dö, speciellt en såpass känd som Superman själv. Förståss kommer vår hjälte ju tillbaka från döden efter en tid, men serien är ändå bisarr för det. Har ni tråkigt nån gång, så läs den. Det är en ytterst intressant läsupplevelse.

Imorgon skall jag bege mig mot Lahtis av alla ställen. Vad jag riktigt skall göra där vet jag inte själv heller. 

Och jag går otroligt mycket sönder, på ett sätt jag aldrig gått förr. Nu har jag till och med fattat varför.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...