Ett tecken på att man har tråkigt på jobbet är väl att skägget växer extremt snabbt?

Jobbet har blivit Jokipuisto all over again: Det finns inget att göra. Jag sitter och lyssnar på radio X3m minst sex timmar per dag, svettas och stirrar i väggen. Men vi ska se det från den positiva sidan: Jag får lön för det, och semestern börjar om 4 dagar, plus att jag har onsdagen att se fram emot. Dessa faktorer, adderad med solsken och god pizza idag på matrasten, fick mig att inse det simpla faktum som man så ofta glömmer: Life is good. Åtminstone för en tid framåt, that is, för jag borde börja öva på Matematiken, så att jag kommer igenom kursen. Annars är det paska homma, Hermanni. På alla sätt. Kanske jag borde ta med och räkna till jobbet? Yeah, very likely att jag skulle få något gjort. 

Idag har det varit en mycket intressant dag, med tvinnande i både södra sibbo och keravaregionen, en hel del skratt på grund av lustigheter i Hong Kong och en död häst samt randöm musik och insikten att vi skall göra en realityshow som ska heta FYRVAKTARNA. Profit gånger 9001. Imorgon kanske det blir IKEA-färd, eftersom jag skulle behöva en flaskställning samt en skilld hylla till CD-skivor och DVDer. Vi får se vad tiden för med sig.

''Things get damaged
Things get broken
I thought we'd manage
But words left unspoken
Left us so brittle
There was so little left to give''

Buenos Noches.

Detta veckoslut har varit mer än bara bra, det har varit otroligt! På fredagen efter att ha suttit ett par timmar och lyssnat på X3m på jobbet åkte jag in till stan för att se på Alice Cooper och IRON MAIDEN live, på första raden dessutom eftersom herr Salmi har haft tur som en leprechaun och vunnit VIP-pass in till stadion. Personligen anser jag att denna Maidenkonsert var den bästa av alla de fyra gånger jag sett Maiden, fast några låtar på setlistan eventuellt skulle ha kunnat bytas ut mot ett par äldre låtar istället. 

 Här hade vi den (i alla fall då) tomma stadion bakom oss. En mäktig känsla indeed. Bilden har jag stulit från Attes facebook! :)

Igår var det äntligen dags för min efterlängtade 18-årsfest. Festen var otroligt najs med trevligt folk, bra musik och bra stämning. Även på gitarrerna var stämningen riktigt okej, fastän jag spelade med en sträng för lite. Ett par roliga bilder från festen:

Idag var det städning, städning, städning och sen stänkare och kvällschill hos herr Benjamin. 

Nu skall jag sova 5h, sedan väntar en härlig arbetsvecka följd av en månad semester! Fett najs! 

Skriver mer imorgon, om jag orkar.

Jag ångrar nästan att jag klippte håret igen. Det blev kanske lite kortare än jag tänkt mig, så nu tror folk att jag ska rycka in på måndag eller tisdag eller när det nu var som våra stolta pojkar skall åka in för att försvara vårt land från inbillade fiender. Det är antagligen därför jag inte måste visa ID någonstans heller, fast å andra sidan kan ju det faktum att man ligger vid gränsen på 190cm också bidra en hel del, för att inte tala om mitt misslyckade sommarprojekt. Jag får väl bita i det sura äpplet och raka mig, helt enkelt.

Dessutom kan vi nu konstatera att vår hemkommuns alko har mycket dåligt urval. Där fanns inte ens JD and Coke på burk. Vad är nu det här för strunt? Det fick bli Martini istället, som jag aldrig tidigare smakat på. TIll drinkblandis kanske den duger, men fan heller att man dricker den rå! Verkligen inget vidare. Måste kolla upp hur man gör en Vodka Martini - Shaken, not stirred på rätt sätt så att jag kan inbilla mig att jag faktiskt är en gentleman i James Bond-stil en stund i alla fall, fast jag vet bättre. 

Borde jag göra så på min födelsedag att jag inte tar med några drickor alls, utan endast dricker de flaskor som jag eventuellt får till gåva? Fast det kanske inte är så smart. 

Imorgon blir det en episk dag! IRON FUCKING MAIDEN, och som extra socker ännu till VIP-Biljett! Det är nog den finaste present jag någonsin har fått i mitt liv hitills tror jag. Dessutom lär jag få biljetter till RAMMSTEINS konsert i Helsingfors 15.2.2012 imorgon också! 

Idag var vi och lagade lokalen i ordning inför min fest på vs. Jag är taggad som en tjur på speed, milt sagt. Livet är för bra at the moment, finns nästan inget som sätter en mörk kant på de positiva moln som jag verkar sväva omkring på nu. 

Och vad det gäller dig: Du lyser upp min tillvaro ännu mer! ;) Oho oho, nu låter jag som en fåne på rödvin.

Kanske jag är det?

Godnatt,

Den glade fånen.

Det var ett tag sedan jag bloggat senast nu igen. Den här veckan har varit så hektisk att det inte helt enkelt funnits tid att skriva ett inlägg om vad som är på gång, och det finns det inte egentligen nu heller, men jag tvingar mig att skriva ett inlägg ändå så att jag om någon månad kan återvända hit och fundera på denna lyckliga och ibland mindre lyckliga tid. Inte får vi heller glömma Tessu, som kräver ett inlägg då och då som underhållning.

Det passar bra att jag nämnde denna filur, eftersom vi på måndagen firade min sista dag av barndomens gyllene år genom att titta på en småbarnslig film, nämligen Kung Fu Panda II som ju nog faktiskt hade sina stunder, fast översättningen i textningen inte var så häv. 

Igår fyllde jag alltså aderton. Jag förväntade mig att få en uppenbarelse om livets allvar, men den uteblev, så jag antar att jag på något undermedvetet sätt fått in den visdom och det förstånd som gör så att jag kan dricka sprit som adertonåring men inte som sjuttonåring. Detta gäller även rökning och allt annat skojigt som jag nu kan göra lagligt. Det har liksom lite tappat sin charm nu när det är så lätt, helt enkelt. Som tur kan man börja springa i barer nu och få lite mera spänning i sitt liv. Vi provade helt enkelt hur feelisen var på lokala krogen på tisdag kväll, bara för att vi kan, och konstaterade att den faktiskt var helt okej. Antagligen så beror ställets negativa rykte på stamkunderna och den allmänna baariporukkan där på veckosluten.

Idag har jag köpt diverse alkoholhaltiga produkter. Dom har inte frågat efter papper en enda gång ännu. Borde jag känna mig gammal? Det gjorde dom inte ens i baren!

Idag har jag också inhandlat tre stycken skivor för en billig summa: Best of Bruce Springsteen and The E-Street Band, Dio - Holy Diver samt The Spirit of Radio: The Best of Rush. Jag slank även in via IntroMusic och skaffa en välbehövd gitarrställning.

Vill ni veta min inställning till min arbetsplats, så läs bloggtiteln.

Dags att skärpa sig, skriva ett ordentligt blogginlägg och fundera på annat än söndergående en stund! Livet innehåller mer än så. 

Den annars mycket dåliga filmen The Hangover II hade iaf. en bra sak med sig annat än skämtet om albinoisbjörnar. Jag lyckades hitta ett par nya låtar att spela sönder, det vill säga The Beast In Me av favoriten Johnny Cash samt Downeaster ''Alexa'' av Billy Joel. Dessa två låtar skräller nu konstant fram ur mina urdåliga datorhögtalare, fast ibland kan det hända att det blir något stycke av Hans Zimmer, vars musik jag fastnat för. Speciellt soundtracken till Pirates of the Caribbean-filmerna gör så att jag får kalla kårar. På ett bra sätt.

Nu när jag redan nämnt musiken så måste man konstatera att det är under en vecka tills jag skall och se på Iron Maiden live för fjärde gången. Dessutom har dom ju haft den goda smaken att dom istället för något relativt okänt band som tror lite för mycket om sig själv (*host* Trivium *hosthost* A7X *host*) har den legendariske Alice Cooper som förband. Setlisten är den vanliga: De sönderspelade klassikerna plus några låtar från det senaste albumet. Som tur spelar dom nu ändå Dance of Death, Wicker Man och Blood Brothers så att man inte behöver gäspa allt för mycket. Någon Aces High lär det inte bli, och knappast Wrathchild eller For The Greater Good Of God heller. Revelations? Nej. Suck.

Igår har jag varit och köpt mig en ny leksak, nämeligen en Boss ME-25, en ganska rolig liten grej. Jag kan få allting från harmonierna i The Trooper till soundet i Comfortably Numb och wahwah-effekten i Chocolate Salty Balls att komma ut ur samma pedal, så jag är otroligt nöjd. Dessutom är det ju otroligt praktiskt med att endast ha en multipedal, och inte släpa med sig en massa pedaler, fast det ju också har sin charm. Jag hade en jäkla tur när ja köpte den: Det var en så kallad ''Mallikappale'', så jag fick en strömkälla på köpet, samt fick den för produktens gamla pris eftersom den gamla prislappen råkade vara på och kassanissen redan läst in den koden, innan han märkte det. Han kom annars ihåg att jag köpt min gitarr därifrån också, så vi diskuterade mina och hans gitarrer en stund. Kanske man rentav blir stamkund hos firman ifråga, med tanke på att jag redan understött firman med över 700 euro inom detta år. Men kostar det så smakar det. :)

Sedan dess har jag suttit hemma och lekt med leksaken ifråga, för den är sannerligen bra på att hålla dom onödiga tankarna borta. Idag skulle jag också göra det, men jag och herr Wiik beslöt lite spontant för att fara och spela hohtogolf till Flamingo, vilket slutade med en drinking game nere i Söderkulla... Smått random kanske? Men extremt najs var det!

Imorgon hade jag tänkt gå sönder rejält, samt spela med min manick. I fall inte någon vill komma och rädda mig, vill säga!

Men nu skall jag läsa lite om pirater och sedan sova och dröma drömmar som jag hatar och ändå gillar. Jag är konstig på det viset.