Min första feberifria dag har jag njutit av i lugn anda. Jag var en sväng via byn för att hämta nycklarna till jobbet, och spenderade sedan min tid med att titta på lite Monty Python igen en gång, och tittade lite på gamla foton. Fan så man har förändrats på tre ynka år. Såhär såg er kära sagofarbror ut 2009:

Pläck-Metal-Troll. Jag var verkligen inne på den sortens musik då. Att ingen annan riktigt fattade sig på den gjorde bara saken bättre, för det kändes som om jag hörde till en upplyst elit eller något. Mitt intresse för Black Metal har hållit i sig under åren, men jag lyssnar nästan inte alls på musiken mera, utan följer främst med kulturen.

På kvällen har tagit det riktigt lugnt, varit och handlat med mamma, sett på Thor ännu en gång och talat en stund i telefonen. Nu kan jag småningom lägga mig i sängen, och somna med ett leende på läpparna. Jag väntar faktiskt på att få jobba imorgon.

Imorgon blir det också lite festligheter. Bäst att hålla sig lite i kragen med tanke på jobbet som väntar på söndagsmorgonen.

 

hon med hundkexet

3 september 2011 22:44

alltså ja måst skriva en kommentar, bara för att slippa se mitt eget namn i "senast kommenterat" :D

Andreas Sundberg

4 september 2011 11:56

:D :D selvä!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...