Jag har hittat Suburban Tribe tack vare Soundi. Deras sång Frozen Ashes har en otrolig feelis i sig, som gör att man inte kan sluta lyssna på den. Inte före man spelat sönder den totalt i alla fall, vilket jag har en tendens att göra med låtar.

Igår var det fest, modellen större som gällde. Där var så mycket främmande folk att jag inte ens kände en femtedel, tror jag. Min telefon råkade illa ut på grund av en påträngande brud från Borgå, så den har inte riktigt varit sig själv efter det. Jag hade inte riktigt feelis att festa, för jag hade tankarna på annat håll nästan hela kvällen, men försökte i alla fall mitt bästa.

Idag var jag ute på en lång promenad för att samla tankarna, och lite fundera på det som plågade, eller snarare frestade mitt sinne igår. Jag satte mig ner på en varm bänk i solen och tittade på söndagstrafiken, och började författa ett långt textmeddelande med saker jag skulle vilja säga, men när jag skrivit cirka 75% av meddelandet insåg jag att det inte är rätt sätt att gå till väga och deletade det. Sen plockade señor Wiik upp mig och vi åkte på nya äventyr mot södra sibbo, vilket slutade med ett trevligt möte och burgare på Box Burger :)

Och nu sitter jag här och känner mig borttappad. Mer borttappad än vanligt.

Idag är det annars fem år sedan Steve Irwin dog. Kanske mer känd under namnet ''The Crocodile Hunter'', gjorde Irwin allt för att berätta om djur och natur för sina tittare, och deltog i alla tänkbara evenemang för att rädda dessa. Han dog i en olycka under filmningen till sitt naturprogram, i en incident med en stingrocka. Men hans död är egentligen ganska inspirerande, eller hur? Han gjorde ju det som han älskade mest fram till slutet.

Imorgon börjar vardagen igen efter fem dagar ledigt. Suck.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...