Ångestattack.

Tar telefonen. Måste få tala med nån, måste få kommunicera med en förnuftig människa. Skriver ett långt textmeddelande. Börjar gå igenom mina kontakter. Måste hitta någon person som skulle förstå. Söker febrilt.

Hittar ingen.

Ingen som är på min våglängd. Ingen som är en likadan filosof som jag. Ingen som är lika udda. Ingen som tänker lika. Ingen som skulle förstå. 

Känner mig ensam.

Jag måste börja skriva igen. Inspirationen kommer tillbaka.

Ibland skulle jag vilja sätta mig på en sputnik, och åka upp i rymden ensam för mig själv. Jag känner mig på något sätt så främmande från andra männsikor, som om jag vore en egen sort, en egen art som har sina egna sätt att komma till slutsatser och sitt eget specifika beteende.

Eller är det egentligen så att ingen skulle förstå? Jag vet inte. Kanske det finns någon som är på min våglängd, tänker på samma sätt som jag, som känner sig lika utanför? Tänk att få möta denne artfrände.

Då skulle jag inte vara så ensam längre.

'' But I'm a creep
  I'm a weirdo
  What the hell am I doing here?
  I don't belong here...''

En till sten i min mur.

 

S.T.A.L.K.E.R.

30 september 2011 00:41

Jag ber dej, dela dina tankar. Tack vare din blogg har jag upptäckt flera saker i dig som jag tror jag en gång kunnat reflektera på mig själv. Så berätta gärna lite om dina tankar...

Andreas Sundberg

30 september 2011 12:59

Hur ska jag veta att just du, käre S.T.A.L.K.E.R., skulle förstå?

 

JT

1 oktober 2011 13:54

if you need someone to talk to you can always talk to me. Just so you know :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...