Som den lilla filosof jag är tänker jag reflektera lite över reaktionerna min nya frisyr har väckt.

Det som är bra med att klippa håret är att man ser vilka människor som har vilka värderingar om en. Såna som säger t.ex ''Jag fick en chock'' eller något liknande är sådana som har låst fast en för en viss stereotyp och har svårt att föreställa sig att man ändrar något till något som ligger utanför den, och jag har en känsla av att dessa personer är aningen konservativa och dömer snabbt. Dessa människor kanske skulle kunna tänka sig att spräcka den lilla bubbla de lever i och märka att det finns större saker i världen än att en person som har haft långt hår i fyra år har klippt det kortare. 

Sedan har vi dom som är sådär ''Du har klippt håret''. De bekräftar det bara, och anser att det inte är en så stor sak. Dessa människor gillar jag, sådana som inte sätter så stort värde vid ytliga funderingar, utan ser på helheten istället, och konstaterar bara att den andra människan har gjort en stilistisk ändring.

Men de som jag gillar allra mest är sådana som säger sin ärliga åsikt om saken, negativ eller positiv eller whatever, och som kanske intresserar sig för varför individen i fråga klippt håret från första början, inte för det ytliga slutresultatet. Sådana är sällsynta, men det finns ett par bland mina vänner och i min bekanstkapskrets, och det är jag glad för.

Jag blev dessutom tillfrågad av min Malaxesiske vän idag hur jag vågade klippa håret. Svaret är enkelt: Jag skiter i vad andra tycker och gör det jag själv vill. Så blir det alltid bäst när det gäller en själv, och fast alternativet inte kanske är det bästa för andra, så blir det det bästa just för dig, eftersom det känns bäst. Tänk på det en stund!

Sådana hårfilosofier. Senare idag kommer ett ''normalt'' inlägg igen.

Mycket har hänt sedan jag bloggade senast, jag har bl.a skaffat fru och barn, en husvagn, och en sommarstuga i Bromarv. Not.

Warning! Nästa bild kan chockera dig helt otroligt. Om du vet att du är lättchokerad, stäng ögonen medan du nynnar Rysslands nationalsång.

Andreas ''Ikuinen hevari'' Sundberg, mannen som aldrig skulle klippa håret, har plötsligt blivit korthårig. Vad beror detta på? Joo, jag har tröttnat på att ha långt hår, eftersom det kräver så mycket omsorg osv. Nu sparar jag en hel massa tid, plus att mitt hår inte är ''I vägen'' mera. Dock försvårar ju detta mitt headbangande, men om grabbarna i Rammstein kan headbanga med kort hår, kan väl jag göra det också. Dessutom är det inte ''så'' kort ändå, så mina prisbelönta guldlockar är snart tillbaka.

Det som också är nytt är min nya gitarr: På måndagen åkte jag till min favoritmusikbutik, F-Musiikki i Vanda, för att byta ut min LTD MMV 08 mot en ny kandidat, och efter noga övervägande och lite shredding kom jag fram till att denna är den bästa av de bästa: 

En Jackson Dinky. Nu har vi ett problem här, för jag hittar ingen bild som ser ut som min, efter som min är lite specialiserad. Min ser nämligen lite ut som den där, men den har ett Floyd Rose-tremolosystem. Denna modell finns inte heller på Jacksons egen hemsida, så det är antagligen en ''customized'' version. Det bästa med den är nog soundet kombinerat med den snygga, lite alternativa färgen. Och den officiella väskan som kom med är inte heller så dålig. :)

(Du har ju en kamera junt, varför fotar du inte den bara? God knows I´ve tried, men det är svårt att få en ''vettig'' bild, know what I´m saying maaan?)

Igår var det leffailta hos Beni. Vi såg 2 komedier (Big Stan och Role Models), som var ganska lika på vissa sätt, men ändå mycket olika (Gemensamma nämnare för filmerna var skumt nog begreppen ''Prison rape'' och ''Shitting sideways''), och såg hälften av en tredje komedi (Get Him To The Greek! ) som jag definitivt vill se resten av :D

Jag skulle egentligen ha en annan sak att skriva om också, men jag sparar den till nästa inlägg, för den skulle inte passa här.

Nu skall jag äta orientaliskt!

Sundben.

(OMG SunDiS ha KliPPT HåreT!11111!!!!!11!1!!"1111! )