Inatt hade jag extremt konstiga och freakyga drömmar.

Men jag gillade dom.

Jag blir galen.

Jag har ett I-landsproblem av värsta sort: Min facebook-chat fungerar inte. Jag använder denna bild som jag stulit från Tessu som förklaring:

Ei kyllä toimii, ei.

Idag var det måndag. Måndag betyder gammeldansövning, och idag var det en ny dans, Tangon, som gällde. För första gången dansade jag alku-tanssin perfekt. Jag var så glad att jag inte märkte hur trött jag var efteråt. Men det märktes nog senare. Imorgon blir det ännu mera dansande, men nu går ju allt som en dans. Imorgon är det också en hel del i Biologins tecken som skall göras. Suck och stön.

Thomann har äntligen skickat iväg min beställning, men vad den innehåller får ni veta först senare. hihihihihihihi

Jag lånade en awesome gitarrbok från bibban idag, så nu har jag kvällen tryggad.

Men nu skall jag sluta tråka ut er, och gå och drunkna i biologins ljuuuva värld.

Sundben

Jag har återupptäckt The 69 Eyes efter en längre tids paus, ett band var stil (Goth n´ Roll) jag diggar massor, både utseendemässigt och musikaliskt. Undrar var Jyrki 69 har skaffat sin coola läder-rock? Skulle kunna tänka mig att ha en sån. Fast jag förmodligen skulle se ut som en junt, men vafan.

För att fortsätta på ämnet musik, så har jag märkt att den andra versen på Robbie Williams låt Feel påminner mig om mig själv på något sätt; Jag tänker också för mycket på vad som kommer att hända och olika alternativ, och jag känner mig inte alltid så livsglad men vill verkligen inte dö heller. Dessutom skrämmer jag upp mig med olika scenarion till exempel när jag måste göra något skolarbete så att jag skall göra det, för att liksom motivera mig själv. Fast nu känner jag mig som ett fjorton år gammalt Robbie Williams-fan som anser att alla hans låtar handlar om mig. Men jag kan i alla fall relatera till den.

''I don’t wanna die,
But I ain’t keen on living either.
Before I fall in love,
I’m preparing to leave her.
I scare myself to death,
That’s why I keep on running.
Before I’ve arrived, I can see myself coming.''

Genom något mirakel lyckades jag få veckans alla skoluppgifter gjorda till fredagen, vilket ledde till extrem glädje över att det är veckoslut. Nästa vecka kommer jag att ha nästan lika mycket, kanske till och med mera att göra, mest tack vare en viss pingvin som jag först skall hålla föredrag för, sedan skriva ett par jävligt långa, svåra uppgifter åt. Dessutom har vi ett trevligt förhör på tisdagen i biologi, eventuellt två till och med, plus att den härliga gammeldansen skall övas på både på måndag och tisdag. Suck.

Men istället för att förpesta alla med vardagsangst kan jag upplysa eder all om att jag hitills haft ett trevligt veckoslut. Igår var vi hos Lina och firade hennes artonårsdag, och idag ska jag eventuellt fortsätta min putki i Kyrkoby, eller snarare Broböle. Det är fint att kunna dom olika delarna av Sibbo.

Men nu skall börja göra mig i ordning för kvällens bravader.

Sundben.

P.S

Videon som denhär får mig att villa sätta mig vid ett trumset och hacka loss.

Nu har vardagen börjat igen.

Skolan började igår utan vidare fadäser, och direkt fick jag en shitload med arbete i nacken som måste göras klart inom en mycket snar framtid, både Finskaföredrag om något yrke som intresserar mig och Mo9 uppgifter som borde varit klara före Jul. Dessutom måste jag göra ett biologiprojekt med herr Salamander klart tills nästa vecka, och på tal om Biologi så har vi ett trevligt förhör om fotosyntesen imorgon, och vi skall väl dessutom hålla något sorts tal i Mo7 om något som intresserar en. 

Nästa vecka är det ännu till allmän omtagning, där jag och Findus tappert skall försöka skriva om Ma4 för att få ett godkänt resultat. Och eftersom det inte räcker med allt det här, så har vi ju dubbla gammeldansövningar varje vecka fram till själva gammeldansen nu. Inte för att det inte är skoj, men det är påfrestande som bara fan, eftersom vi fortfarande är hälften mindre herremän än damer, och Wienervals innefattar en hel del snurrande, spinnande plus en sådan där trevlig knäböjning som jag lyckades våldta mitt knä med igår, och alku-tanssin är ännu också mycket förvirrande. Dock räcker inte heller detta fitteri, utan idag blev jag tvungen att dansa med en som inte kan dansa för fem penni. Det är som att släpa runt på en säck potatis som man hela tiden måste förklara danserna för.

Nej, men jag är inte bitter.

På tal om bitter, så har jag stigit upp klockan 05.15 idag. Varför? Är jag dum i huvudet? Tjaa, Jag fick helt enkelt inte sömn, så jag steg upp och släpade mig till duschen. Sen hajoooooo jag fram till 07.30 då jag begav mig mot skolan. Att sådant. Nu vet jag hur Packis känner sig i militären.

Imorgon blir det första gången keeellarn för året. Blir jännä.

Nu tänker jag spela lite gitarr.

Sundben.

''Such a lonely day, And it's mine. The most loneliest day of my life''

Idag har det igen varit en av de dagar då uttrycket ''Fuck My Life'' passar in ganska bra. Idag har det nämligen inte hänt ett skit, inte ett skvatt. Det är en av de dagar då man sitter hemma och konstaterar ''Jag vill göra något!', sedan frågar man sina vänner ifall de vill göra något, och alla är med, men det finns varken plats eller koncept för att få något vettigt gjort. Så alla blir bara hemma, och känner hur ångesten inför skolstarten börjar stiga. Det är ju ändå näst sista dagen på lovet. Själv måste jag säga att fast det tar emot lite att fara tillbaka till skolan, så blir det ändå skönt att återgå till vardagen och rutinerna, för jag börjar få fel i huvudet med att somna klockan 07.00 och vakna klockan 16, efter att ha tittat på nån kvalitativ film. 

''Such a lonely day, Should be banned. It's a day that I can't stand''

Men min dygnsrytm är inte helt hopplös. Igår somnade jag redan klockan 02, mer eller mindre på grund av min favoritdryck, alkohol, Det fungerade som en ganska bra sängfösare. Eftersom jag skulle på jobb idag klockan 8 så var det ju relativt god tid att somna då, och jag tror att jag skall försöka samma idag. Går det inte får jag väl ta till flaskan och se om det går efter det. Jag borde ändå sova såpass mycket att jag orkar på jobb imorgon också.

''Such a lonely day - Shouldn't exist! It's a day that I'll never miss!''

Den 16.1.2011 kommer jag att vara extremt glad - Ty (Fancy word) ifall jag känt mig rik före det, så kommer jag att känna mig ännu rikare då, det är nämligen så att jag får skulder tillbakabetalade, månadspeng och lön på samma gång, med andra ord kommer jag att igen kunna använda uttrycket ''Vitun köyhät'' när det så mig behagar. Jag borde köpa en segelbåt.

Dock kommer jag att spendera en större summa på en väska till min akustiska gitarr och en sådan här liten manick:

    Den ''okända'' Overdrive-pedalen Krank Krankshaft, pedalen som gett gitarrister som Zakk Wylde, Dimebag Darrell, Matt Tuck och Mark Morton sina sound, och som ännu idag är grunden i deras rack. Jag vill påstå att grafiken den har på sig är jävligt snygg, den också.

Men nu skall jag småningom börja söka mig i säng, så att jag orkar med jobbet imorgon.

Gonatt!

Sunben. 

''Such a lonely day, And it's mine. It's a day that I'm glad I survived....''

P.S:

Denna afton lyssnar jag Opeth, vars musik är smått svår att beskriva. Progressivt är det i alla fall, och lite metal, men bara ibland. När vi nu är inne på musik kan jag passa på att konstatera att jag börjar lyssna på Airbourne, som kanske inte är världen mest originellaste band (Ac/Dc much?), men gör gammal och hederlig Rock´n Roll, och har dessutom jävligt bra sångare.

Jag har märkt att många artister (Bl.a. Eminem och Black Eyed Peas) har börjar göra urdåliga remixar av gamla, hederliga åttiotalslåtar...What´s up with that? Är det så mycket begärt att vara lite kreativ och hitta på något eget?

Idag har jag varit till vår kära hufvudstad, Helsingfors, och tittat på filmen Rare Exports. Jag blev mycket positivt överraskad, för finsk film brukar vara medelmåttig när det är som bäst, men den här var faktist bra. Mycket bra dessutom, säkert en av de bästa filmer jag sett på en längre tid. Redan idén, som är aningen freaky, är mycket originell och bra. Det som jag också diggade är att det inte fanns någon ''onödig'' dialog eller annat, utan det väsentligaste var hela tiden i fokus.

Lite humor fanns ju också med i den, och det är alltid hemåt :)

Sunben rekommenderar. 

Imorgon blir det lite ''rajtantajtan'' för att citera herr Salamander, och på lördagen blir det skoj att jobba lite igen. Hoppas det blir som förra gången jag var på jobb, som ni kan läsa om här.

Och på måndagen börjar skolan...........

Men nu skall jag se på en kvalitativ film från åttiotalet, Ghostbusters.

Sundben.

P.S Skall försöka trolla med kameran imorgon så att jag får lite skojiga bilder :)

Som den lilla filosof jag är tänker jag reflektera lite över reaktionerna min nya frisyr har väckt.

Det som är bra med att klippa håret är att man ser vilka människor som har vilka värderingar om en. Såna som säger t.ex ''Jag fick en chock'' eller något liknande är sådana som har låst fast en för en viss stereotyp och har svårt att föreställa sig att man ändrar något till något som ligger utanför den, och jag har en känsla av att dessa personer är aningen konservativa och dömer snabbt. Dessa människor kanske skulle kunna tänka sig att spräcka den lilla bubbla de lever i och märka att det finns större saker i världen än att en person som har haft långt hår i fyra år har klippt det kortare. 

Sedan har vi dom som är sådär ''Du har klippt håret''. De bekräftar det bara, och anser att det inte är en så stor sak. Dessa människor gillar jag, sådana som inte sätter så stort värde vid ytliga funderingar, utan ser på helheten istället, och konstaterar bara att den andra människan har gjort en stilistisk ändring.

Men de som jag gillar allra mest är sådana som säger sin ärliga åsikt om saken, negativ eller positiv eller whatever, och som kanske intresserar sig för varför individen i fråga klippt håret från första början, inte för det ytliga slutresultatet. Sådana är sällsynta, men det finns ett par bland mina vänner och i min bekanstkapskrets, och det är jag glad för.

Jag blev dessutom tillfrågad av min Malaxesiske vän idag hur jag vågade klippa håret. Svaret är enkelt: Jag skiter i vad andra tycker och gör det jag själv vill. Så blir det alltid bäst när det gäller en själv, och fast alternativet inte kanske är det bästa för andra, så blir det det bästa just för dig, eftersom det känns bäst. Tänk på det en stund!

Sådana hårfilosofier. Senare idag kommer ett ''normalt'' inlägg igen.

Mycket har hänt sedan jag bloggade senast, jag har bl.a skaffat fru och barn, en husvagn, och en sommarstuga i Bromarv. Not.

Warning! Nästa bild kan chockera dig helt otroligt. Om du vet att du är lättchokerad, stäng ögonen medan du nynnar Rysslands nationalsång.

Andreas ''Ikuinen hevari'' Sundberg, mannen som aldrig skulle klippa håret, har plötsligt blivit korthårig. Vad beror detta på? Joo, jag har tröttnat på att ha långt hår, eftersom det kräver så mycket omsorg osv. Nu sparar jag en hel massa tid, plus att mitt hår inte är ''I vägen'' mera. Dock försvårar ju detta mitt headbangande, men om grabbarna i Rammstein kan headbanga med kort hår, kan väl jag göra det också. Dessutom är det inte ''så'' kort ändå, så mina prisbelönta guldlockar är snart tillbaka.

Det som också är nytt är min nya gitarr: På måndagen åkte jag till min favoritmusikbutik, F-Musiikki i Vanda, för att byta ut min LTD MMV 08 mot en ny kandidat, och efter noga övervägande och lite shredding kom jag fram till att denna är den bästa av de bästa: 

En Jackson Dinky. Nu har vi ett problem här, för jag hittar ingen bild som ser ut som min, efter som min är lite specialiserad. Min ser nämligen lite ut som den där, men den har ett Floyd Rose-tremolosystem. Denna modell finns inte heller på Jacksons egen hemsida, så det är antagligen en ''customized'' version. Det bästa med den är nog soundet kombinerat med den snygga, lite alternativa färgen. Och den officiella väskan som kom med är inte heller så dålig. :)

(Du har ju en kamera junt, varför fotar du inte den bara? God knows I´ve tried, men det är svårt att få en ''vettig'' bild, know what I´m saying maaan?)

Igår var det leffailta hos Beni. Vi såg 2 komedier (Big Stan och Role Models), som var ganska lika på vissa sätt, men ändå mycket olika (Gemensamma nämnare för filmerna var skumt nog begreppen ''Prison rape'' och ''Shitting sideways''), och såg hälften av en tredje komedi (Get Him To The Greek! ) som jag definitivt vill se resten av :D

Jag skulle egentligen ha en annan sak att skriva om också, men jag sparar den till nästa inlägg, för den skulle inte passa här.

Nu skall jag äta orientaliskt!

Sundben.

(OMG SunDiS ha KliPPT HåreT!11111!!!!!11!1!!"1111! )