(Tycker man inte om Metallica behöver man inte läsa. Läser man ändå är det på eget ansvar.)

Okej, Metallica. Load och Re-Load var svaga skivor, men båda hade några låtar som jag klassifierar som lyssningsbara, eller helt okej, som t.ex Hero of the Day, King Nothing, Fuel och The Memory Remains. St. Anger var en svår skiva som fungerade som terapi för att få ut bandets aggression och frustration över varandra, och fast många hatar den skivan tycker jag att där finns några låtar som är lyssningsbara, t.ex titelspåret, Some Kind Of Monster och Invisible Kid. Death Magnetic lät nästan som ''gamla Metallica'' (Som många ''fans'' bitchar om), med fenomenala låtar som Broken, Beat and Scarred, The Day That Never Comes och All Nightmare Long. Många fans tänkte säkert samma som jag: ''Nu går det bara uppåt''. Ack så fel vi hade. Jag menar, Lulu måste vara den sämsta skiva jag hört i hela mitt liv. Sångtexterna är konstiga och saknar djup, musiken är konstig och går i konstiga rytmer, men värst av allt är nog Lou Reeds atonala gnällande och ylande. Seriöst, vad i hela helvete tänkte ni? Ni har ren förlorat halva er fankrets på grund av era skivor efter Black Album och dendär jävla Napster-incidenten. Kan ni inte ens tänka lite på fansen? Visst var DM bra, men så bra var den inte att era fans skulle glömma bort all skit ni gjorde däremellan. Vem fan uppskattar Lulu? Den människan skulle jag vilja träffa. Dra ut era huvuden ur era arslen!

Vi vet att du kan bättre än så, Papa Het.

Idag togs Sibbo Gymnasium över av en kommunistisk militärjunta. Det var säkert den mest awesome skoldag jag haft på länge.

(En del av) Kommunistpartiet. Bilden stulen från fänkkäris facebook.

Mera bilder från temaveckan blir det i slutet av veckan.

Klart slut, varulvstjut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...