Jag tänkte börja detta inlägg med att tråka ihjäl alla min kvinnliga läsare och alla som inte är intresserade av instrument med att berätta om min senaste våta dröm på gitarrfronten: Marshall 1959RR med tillhörande skåp på 300W. Fyfan en sån snygg förstärkare, och den låter minst lika bra som den ser ut, om man ska tro på alla demon av den som finns på youtube. 

Dock är detta VERKLIGEN inte någon billig förstärkare: Bara skåpet kostar nästan tusen euro, och ''nuppin'' nästan 2 gånger det priset. Fast med tanke på att den är handgjord så är det väl inte så konstigt att den kostar heller, plus att den är en signaturförstärkare (Randy Rhoads) och hör till Marshalls ''vintage-modeller''. Egentligen är den ganska billig om man jämför med förstärkare av samma kaliber av t.ex Mesa/Boogie eller Krank. Men som vi som funderat på saker under ensamma stunder vet, så är allting relativt. Den dagen jag vinner någon miljon på lotto så åker jag in till DLX-Music i Helsingfors för att plocka bort deras exemplar av just denna förstärkare, och eventuellt en Music Man-gitarr också.

Idag var jag extremt störd på allt och alla hela dagen i skolan. Jag misstänker att det beror på att jag sov hela 4 timmar förra natten. Jag låg och lyssnade till Pink Floyd ända till klockan 3 med en känsla av obehag på grund av diverse människor som jag inte orkar med, diverse människor som jag verkligen skulle vilja orka mera med, och vissa människor som jag skulle vilja att skulle orkar mera med mig. Med andra ord filosoferade jag i vanlig ordning istället för att få sömn, något som liksom alla tidigarer gånger det hänt märkts nästa dag, genom att jag uppnår ett stadium av sönderfall som inga fysiker skulle kunna beskriva.

Jag har dessutom uppnått en period av självkritik nu, något som brukar hända minst en gång per årstid. Det känns som alla andra är bättre än mig på allt, och som om inget jag gör duger. Det som jag sen får utförft känns uruselt, enformigt, tråkigt och trögt på alla sätt. Jag har inte spelat gitarr nu på 2 dagar, för jag blir deprimerad på grund av att jag inte tycker att soundet och min ''skicklighet'' duger till. Inte heller har jag skrivit på min novell idag, och hade i ett skede lust att radera den helt och abortera hela projektet. Det är väl den typiska februari-depressionen som sparkat igång perioden i fråga. Men å andra sidan så kommer jag nog ur den snart, och jag misstänker att den är en efterföljare till den stora depressionen i början av månaden, den som gjorde så att jag hade svårt att sova på nätterna. Men snart blir det ljusare tider, och slutligen vår och sommar. Då kommer livet att vara lätt igen; Det är det alltid den tiden.

På tal om ondska så slutar jag 12:40 imorgon, men sen ska tutorerna bada bastu i lägenheten efter klockan två någon gång, Jag misstänker att jag skippar bastun och bara chillar allmänt en stund där, för att sedan fara hemma. Jag orkar inte med folk, som jag redan konstaterat. Därför är det jävligt skönt med fredag: Man kan vila upp sig igen inför nästa vecka. På ett sätt skulle jag bara villa chilla och ta hand om mitt trötta huvud detta veckoslut, men eftersom jag ändå är en social varelse fast jag inte orkar med folk just nu så skulle det ju vara fint att göra något. Det är länge sen vi gjorde något i större porukka, om man inte räknar gubbaftonen förra lördagen, men nu syftar jag på hela kaveriporukkan. Typ vändagsfest skulle vara helt skoj, fast den ändå skulle sluta med en fucking orgie igen. Men jag klagar inte, bara jag får ta mig en sup så håller jag mig glad, och nu lät jag som en alkoholist.

Nu tror jag det är dags att börja söka sig till säng så att man orkar med Annika imorgon klockan åtta. Hurrdurr.