Jag kan inte tro det. 

Min novell är klar.

Alla ni som ville läsa den, lämna er epost som en kommentar här så skickar jag den åt er när jag har tillfälle.

Jag måste varna er. Den är ganska extrem, så tål man inte sådant gör man det bara lätt för sig genom att inte läsa den.

Men nu skall jag sova,

Den stolte författaren.

''I can see your face still shining through the window on the other side 
Rosanna, Rosanna''

''I didn't know that a girl like you could make me feel so sad, Rosanna''

Just när jag hade glömt.

Just när jag hade gått vidare.

Så hände det en sak.

Och nu är jag lika förvirrad och ångestfylld som förra gången.

Men man får väl drömma.