En fundering: Tänk om man kunde bota dyslexi med att fästa en dyslektiker vid en apparat som ger dem elchockar varje gång dom skriver fel? Då skulle dom ju lära sig att skriva rätt eftersom dom knappast vill ha chockar, såvida dom inte har någon sjuk fetisch. Dessutom skulle behandlingen redan kunna börja när dom första spåren av dyslexin upptäcks, alltså i relativt tidig ålder. Nobelpriset, here I come! Jag räknar med att dyslexin är utrotad år 2055.

Idag har jag framträtt med det fantastiska bandet Bene & The Beach Boys. Vi spelade lite Ac/Dc samt lite ZZ Top. Fick dra lite av mina awesome Wah-wah-pedal-solo-skills. Tufft ju.

Imorgon är det domedagen själv: Sagofarbrorn vs. Den onde matematikdraken som har ett nytt vapen: Studiestoppet of doom, en urgammal relik som skrämt vettet ur elever sedan den mörka medeltiden. Men jag tänker inte ge mig utan stird! Det gäller att hålla huvudet kallt och att göra sitt bästa, så kanske jag blir godkänd. Då drar jag en lättnadens suck. Som tur har jag leffailta på fredag och jobb på veckoslutet att se fram emot, annars skulle det vara lite deppig(are)t.

Fan så irriterande att ha en sång spelandes i huvudet du varken kan orden, titeln eller artisten till! Helvetes helvete.

Men nu skall jag schlafen.