Under de senaste dagarna har jag lärt mig att uppskatta Five Finger Death Punchs lugnare sånger. Deras låt Far From Home passar bra in på min allmänna feelis just en nu, en feelis av trötthet, irritation och frustration. Trötthet på grund av skolan, irritation på grund av skolan och mina egna små, ibland rentav löjliga problem och frustration över att planeringen inför denna sommar fuckar upp sig lite. Jag hinner som högst ha en månad ledigt eftersom jag har jobb och ständigt program, så jag hinner inte med nära på allt jag skulle vilja hinna med denna sommar. Bilskolan borde också börjas, men varken tid eller pengar finns. Jag misstänker att jag kommer få ett nervöst sammanbrott på grund av all stress. Jag är säkert den enda som inte vill bli gammal: Jag orkar inte med allt ansvar och allt som förväntas av en som fullvuxen individ. Allt var bättre när man var yngre och inte behövde bekymra sig om politik eller pengar eller framtiden. 

Tacka Oden att det är sommarlov snart, så att jag nu i allafall får fira lite på veckoslutet före jobbet börjar.

På tal om Oden var jag i Helsingfors och beskådade en film jag villat se redan länge nu på fredag: Thor.

Filmen är baserad på serien utgiven av Marvel, och handlar om hur åskguden Thor (Chris Hemsworth) blir utslängd ur gudarnas hemvist asgård på grund av att han gått mot sin fader, Odens (Anthony Hopkins) vilja och startar ett krig mot Isjättarna från Jotunheim på grund av ren dumdristighet. Under hans exil på Jorden möter han forskaren Jane Foster (Natalie Portman) som undersöker fenomenet med så kallade maskhål, och de fattar genast tycke för varandra. Under tiden har Thors bror Loki ( Tim Hiddleston) tagit över asgårds tron, och han skyr inga medel för att hålla sin bror utanför Asgård - så att han kan förverkliga sin plan...

Filmen var otroligt bra! Lysande rolltolkningar med erfarna skådespelare, effekter som fick en att hoppa till mer än en gång och en väl genomtänkt handling som slutar annorlunda än vad åskådaren först kanske gissat. Dessutom gillade jag slutet, som inte var så typiskt amerikanskt.

   Se den! Du ångrar dig inte! Tycker du inte om den tycker jag inte om dig. ;)

Lördagen blev extremt intressant: Vi tillbringada dagen i herr Wiiks bil, drack öl och lyssnade på musik. Vi hann vara både via Ryss...Borgå och Paipis, dit vi slutligen hamnade. Jag var hemma allt för sent för att stiga upp och fara på jobb klockan åtta på morgonen. Det var en intressant sista jobbdag (Denna anställning upphörde nu till sommaren..). Jag lyssnade på Buuradion eftersom X3m är den enda kanal som fungerar ordentligt på min telefon, och utrotade myrkolonier med diverse kemikalier. Det kändes nästan lite sorgligt att inte mera behöva dra en kärra genom mörka korridorer och få hjärtattack varje gång ett inbillat fanskap har något ljud. Det var ett lätt jobb med bra betalt med tanke på den minimala arbetsinsatsen. Suck.

Idag har jag skrivit prov i historia. Det gick helt okej. Sedan hade vi det sista tutormötet för vår tutorperiod, så nu är man ''pensionerad'' tutor. Imorgon ska jag skriva finskaprov. Jag saknar ork, och motivation för att få något gjort. Jag borde ha skrivit en uppsats om en bok jag läst. Fuck that. Jag känner mig helt apatisk. Som tur är det här det sista fucking finskaprovet någonsin  såvida man inte räknar studenten som ett sådant, men det gör jag inte. Det kommer kännas awesome när provet väl är skrivet. Sedan torde det vara mussaövning inför avslutningen, ännu en sak att stressa med. Fuck me running. Ge mig styrka!

Nu kanske jag skulle kolla igenom det som kommer till finskaprovet, så att man ens vet lite vad det handlar om. Kanske. Tjaa. Nääe. 

Jag har annars lyckats få fram ett sound på min styrkkare som jag diggar otroligt mycket. Därför spelade jag gitarr nästan 5h idag. Lyckades nästan lära mig solot till Pull Me Under av Dream Theater.

P.S dendär känslan av illamående har inte försvunnit ännu heller. Kanske det är bäst att glömma och gå vidare...