Igår var den stora dagen inne. Äntligen kom Harry Potter and the deathly hallows part II på biograf. Självklart var jag och se på den, självklart var den bra och självklart satt jag klistrad vid filmen som en fluga i en burk erikeeper. Det är svårt att beskriva filmen med ord, för den berörde mig så djupt på något sätt. För mig har Harry Potter alltid varit något viktigt, eftersom jag växt upp med dessa otroliga böcker och filmer, och jag tror att de påverkat mig mycket som individ. Den var så fin på något sätt helt enkelt, den var liksom mer än bara en film. Man kände att man på något sätt var del av något större när man såg den, liksom som om man bevittnade något otroligt. Harry Potter-eran kunde inte ha slutat bättre. Jag kommer sakna känslan av att räkna ner dagarna tills nästa film kommer ut. Det känns som Harry helt enkelt gått vidare in i den stora evigheten, men bakom sig har han lämnat en lapp: ''Du vet var jag finns.''.

“Tell me one last thing,” said Harry. “Is this real? Or has this been happening inside my head?”
“Of course it is happening inside your head, Harry,'' Dumbledore replied with a smile.''But why on earth should that mean that it is not real?”

Det som ju gör en bra film ännu bättre är ju förståss bra sällskap ;)

Idag har jag gått sönder på jobbet, åkt till kyrkslätt och umgåtts med släkten där. Imorgon efter jobbet börjar semestern! Det ska firas i Helsingfors i gott sällskap,

och det blir eventuellt lite bowling före det. Today, life still is good.

Något annat har jag väl inte att påstå.

Take care now, bye bye then.