Sagofarbrodern har i sin roll som filosof funderat på dessa saker under de senaste dagarna:

- Är det bara jag, eller verkar alla människor i min bekantskapskrets vara lite trötta på varandra? Eller är det jag som är trött på folk, eller är dom trötta på mig?

- Det finns människor som har flippat till den grad att man inte mer kan förstå varför de handlar som de gör, för det är så underligt, bryter mot alla oskrivna regler och är rentav skrämmande. Åtminstone skrämmer det skiten ur mig.

- Hur ska jag orka börja läsa på studenten på allvar? Proven kommer bara närmare, men hittills har jag bara småbläddrat i Filosofiboken. Måste hitta en utlösande faktor, en inspirationskälla, en musa som får mig att begripa att ''Nu ditt lata fan tar du dig i nacken och börjar läsa, förihelvete!'' 

- Att vara borta tre dagar från skolan är tre för mycket. Jag öppnade matematikboken för att titta vad de andra höll på med och konstaterade att jag lika bra hade kunnat plocka fram en koran och börja läsa den, för jag skulle ha fattat ungefär lika mycket, om inte mera.

- Hur kan Jack Sparrow vara så awesome att man inte tröttnat på den nu efter 3 månaders popitus?

- Jag har börjar förstå hur bra Dream Theater är egentligen. Speciellt Black Clouds and Silver Linings är ett mästerverk för sig.

- Och varför, o varför tvinnar samma tanke i mitt huvud denna tid varje kväll?