'' Får jag ditt foto att sätta i plånboken?''

'' Okej då, men jag fattar inte varför du vill ha min nuna som stirrar på dig där''

'' För att jag vill ha något att titta på när jag saknar dig''

'' Nåmen ta ett då''

''Tack''

Jag ljög.

Dendär saknadskänslan kom aldrig. Jag hittade fotot idag. Ingen saknad ännu heller.

Knappast aldrig heller.

För man kan inte sakna något som man verkligen inte ville.

P.S Aerosmith is the shit.