Seriöst alltså. Ni som share:ar en massa bilder på facebook som föreställer barn med cancer eller andra sjukdomar, misshandlade hundar utan nosar och liggandes i en pöl av blod eller bilder på lik i Irak skulle kunna ta och titta sig själv i spegeln ett varv. Vad exakt är syftet med att share:a dessa bilder? Tror ni verkligen på att facebook ''donerar tre cent per share'' eller vadfan där nu står? Tror ni verkligen det? Vet ni vad jag tror? Jag tror att ni delar dessa bilder av samma orsak som någon idiot laddar upp dem. Uppmärksamhet. Det är verkligen ett oförsvarligt sätt att få den på, att utnyttja en bild på en lidande människa eller ett lidande djur, en varelse som kanske inte ens lever mer på grund av de skador de hade på bilderna. Känns det bra? Det känns säkert jävligt skönt. Vet ni vad? Gör världen en tjänst och gå och dränk er i en brunn. Det finns ingen som gör mig mer förbannad än ni.

Nu skall vi lätta upp stämningen med en vits:

'' - Hur får man en katolsk nunna gravid?

  - Man klär ut henne till en körgosse!'' 

Haters gonna hate och så vidare.

OKEJ jag skäms också. Förlåt.

Det positiva med att vara sjuk är att jag får sova länge på morgonen i alla fall.

(P.S. Twisted Sister! Hur kunde jag glömma?)

 

JT

31 januari 2012 07:31

Håller med! Jag blir så sjuuuuukt störd på dom här bilderna -.-

http://chanettes.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...