Tystnaden som uppstår när man skriver ner hela sin själ i ett inlägg som sen försvinner p.g.a laggande teknik.

''These mist covered mountains
Are a home now for me
But my home is the lowlands
And always will be
Some day you'll return to
Your valleys and your farms
And you'll no longer burn
To be brothers in arms

Through these fields of destruction
Baptisms of fire
I've witnessed your suffering
As the battles raged higher
And though they hurt me so bad
In the fear and alarm
You did not desert me
My brothers in arms

There's so many different words
So many different songs
We have just one world
But we live in different ones

Now the sun's gone to hill
And the moon's riding high
Let me bid you farewell
Every man has to die
But it's written in the starlight
And every line on your palm
We're fools to make war
On our brothers in arms''

För att uttrycka det jag skrev om i inlägget som aborterades av tekniken kort och koncist: Jag mår mental skit just nu. Känner mig helt enkelt otroligt nere och otroligt värdelös.Tänker försöka sova av mig den känslan. Så ifall nån funderar på varför jag inte är så pigg och glad så vet ni nu varför.

 

en vän

11 mars 2012 01:41

Du är inte värdelös. Du är värdefull.

Andreas Sundberg

11 mars 2012 02:14

Så värdefull att man inte ens kan ge ut sitt riktiga namn? Nu känns det bättre.

 

JT

11 mars 2012 14:51

*kram* ja kan citera lite kloka ord av den människa som var bäst på att trösta och cheer:a up andra, Annski: "Let's move on in life and think positive in all the evilness", "Always look on the bright side of life", "Livet går vidare"
Vet int om d här hjälper dig alls men de e i alla fall saker hon allti sa ti mig nä hon ville få mig o må bättre o hon lyckades allti.

"Det är alltid mörkast före gryningen" :)

http://chanettes.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...