Det är något med hela songwriterkulturen som alltid fascinerat mig.

Jag finner artister som Johnny Cash, Bruce Springsteen, Billy Joel, Nick Cave, och The Nightwatchman otroligt tilldragande. Dessa människor är helt klart några av de bästa låtskrivarna i modern tid. Jag tänkte bevisa det genom att ge ett exempel på en sångtext per kompositör.

''San Quentin, you've been livin' hell to me
You've hosted me since nineteen sixty three
I've seen 'em come and go and I've seen them die
And long ago I stopped askin' why

San Quentin, I hate every inch of you.
You've cut me and have scarred me thru an' thru.
And I'll walk out a wiser weaker man;
Mister Congressman why can't you understand.''

Johnny Cash - San Quentin. Kanske verkar väl simpelt, men Johnny har fått in en stor dos samhällskritik i bara några rader text. 

'' Then I got Mary pregnant 
and man that was all she wrote 
And for my nineteenth birthday I got a union card and a wedding coat 
We went down to the courthouse 
and the judge put it all to rest 
No wedding day smiles no walk down the aisle 
No flowers no wedding dress 

That night we went down to the river 
And into the river we'd dive 
Oh down to the river we did ride 

I got a job working construction for the Johnstown Company 
But lately there ain't been much work on account of the economy 
Now all them things that seemed so important 
Well mister they vanished right into the air 
Now I just act like I don't remember 
Mary acts like she don't care...''

Ingen missar väl The River av Bruce Springsteen? En av de bästa låtar som någonsin gjorts, helt klart. Temat samhällskritik fortsätter här: det blev inget av den amerikanska drömmen.

'' Now Paul is a real estate novelist
Who never had time for a wife
And he's talkin' with Davy, who's still in the Navy
And probably will be for life

And the waitress is practicing politics
As the businessman slowly gets stoned
Yes, they're sharing a drink they call loneliness
But it's better than drinkin' alone

sing us a song you're the piano man
sing us a song tonight
well we're all in the mood for a melody
and you got us all feeling alright

It's a pretty good crowd for a Saturday
And the manager gives me a smile
'Cause he knows that it's me they've been comin' to see
To forget about their life for a while
And the piano, it sounds like a carnival 
And the microphone smells like a beer
And they sit at the bar and put bread in my jar
And say, "Man, what are you doin' here?"

Billy Joel sjunger om de krossade förhoppningar och den ensamhet som är så vanlig bland oss människor i låten Piano Man. En låt som jag tror att alla kan relatera till.

''L is for LOVE, baby
O is for ONLY you that I do
V is for loving VIRTUALLY everything that you are
E is for loving almost EVERYTHING that you do
R is for RAPE me
M is for MURDER me
A is for ANSWERING all of my prayers
N is for KNOWING your loverman's going to be the answer to all of yours''

Vad Nick Cave gick på när han skrev dennna ordlek till låten Loverman vill man inte ens tänka på, men visst måste man medge att det var ett genidrag att låta ''loverman'' bli en akronym. Kreativt!

''Can you explain to the mothers 
And the fathers of those 
Who come riding home in coffins 
In their military clothes 
Shiny medals pinned 
To their dead teenage chests 
While the trumpets blare 
And you lie your best 
So ask all you want 
From the dusk til the dawn 
The answer's still no 
'Cause brother I'm gone''

Att Tom Morello har ett soloprojekt som kallas The Nightwatchman är det inte så många som vet om, men oj vilka texter han skriver! Tio poäng till den som fattar vilket krig han referar till här i Battle Hymns.

Nu tänker jag sova i sjutton år. Take care now, bye bye then.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...