Ibland på kvällen när jag sitter och facebookar får jag mittiallt en obehaglig känsla i magen. Jag läser en massa statusar, jag ser en massa likes, en massa bilder och wallposts som väcker den känslan. Känslan är svår att beskriva, vrede är ett för kraftigt ord och irritation ett för svagt. Frustration är kanske närmare sanningen. Jag ser hur femtonåriga pojkar förespråkar white pride, jag ser hur fjortonåringar dricker brännvin och röker, jag ser mobbning, jag ser våld, jag ser fjortonåriga flickor förlova sig med tjugotreåringar och jag ser hur folk mittiallt ''älskar'' personer dom kanske har känt en vecka. Jag ser lidande eller skadade djur, barn med cancer och muterade människor. Jag ser ond bråd död. Jag ser allt det fula och dumma i denna värld. Och det är inte trevligt. Ibland blir man riktigt chockerad, och ens dag är förstörd.

Jag behöver inte se det fula i vitögat på facebook för att veta att det finns. Jag läser nyheterna och följer med i tidningarna.

Nu vet jag vad känslan är. Besvikelse. Besvikelse över att vi människor gör så mot varandra, och mot oss själva. Vi förtjänar, och vi kan bättre. Hundarna som piskas och sprängs förtjänar bättre. Vi förtjänar att bli bekräftade också utan tatuering eller piercing. Vi kan tycka om varandra utan att förlova oss. Vi kan acceptera folk fast de är annorlunda. Vi behöver inte festa för att ha det roligt. Vi vet om ondskan, och vi vet att världen är en farlig plats. Låt oss därför ta vara på varandra och låt oss därför behandla varandra rätt. 

Vi förtjänar det. 

Så behöver ingen vara besviken.

Denna dag har gått konstigt snabbt, fastän jag inte gjort något.

By the way: L i Modda enligt lärarens bedömning! Fuck Yeah! 

Vasa on friday - Can't wait.

 

JT

27 mars 2012 15:19

Super bra sagt! Kunde inte hålla med bättre... Grattis ti L:et (om lärarens bedömning stämmer alltså) :) Bra jobbat (y)

http://chanettes.blogspot.com

Andreas Sundberg

27 mars 2012 15:20

Thx :)

 

Farbror

3 april 2012 07:48

Vi kommer dock alltid ihåg "stora lilla mannen" R.I.P Ronnie James

Andreas Sundberg

3 april 2012 10:47

Indeed.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...