Nu var det dags för en av sagofarbrors älskade liknelser igen. Samla er kring fåtöljen, barn, så ska ni få höra på fint bildspråk.

Det känns som jag bokstavligen skulle gå sönder. Det känns som att olika personer alla skulle tagit tag om mitt hjärta, eller hela min kropp egentligen, och alla försöker riva åt sig en egen bit av mig, liksom. Vissa river så hårt att det gör ont, andra river så sakta att det inte märks heller och vissa som man önskar att kanske skulle vara med i kampen om Sundis kanske inte river alls. Några av rivarna är man beredd att offra hela systemet åt, medan man önskar att resten aldrig skulle gått in i kampen överhuvudtaget. Vissa använder sig av äss i rockärmen för att roffa åt sig en större bit av Sundis hela tiden, medan vissa släpper taget mer och mer. Jag går sönder. Jag går verkligen sönder. Vaför kan inte en enda person vinna hela kampen så att jag kan få sluta gå sönder?

ELLER

Så är det som en ekvation, som hela tiden fylls av nya siffror och uträkningar och hela tiden blir krångligare. Finns det ingen lösning på denna ekvation? Ingen nummer som passar så att det blir ett jämnt tal?

Mitt liv går ut på vårkonserten på fredag at the moment. Jävla patetiskt, om ni frågar mig.

''Sometimes I feel like I don't have a partner
Sometimes I feel like my only friend
Is the city I live in, the city of angels
Lonely as I am, together we cry

I drive on her streets 'cause she's my companion
I walk through her hills 'cause she knows who I am
She sees my good deeds and she kisses the windy
Well, I never worry, now that is a lie

I don't ever wanna feel like I did that day
But take me to the place I love, take me all the way
I don't ever wanna feel like I did that day
But take me to the place I love, take me all the way''

 

JT

25 april 2012 03:06

"Det är alltid mörkast före gryningen"
Vet nu int rikit va ja nu ska skriva hit men jaa.. Vill nu bara att du ska veta att ja finns här om de e någo o om de e någo ja kan göra så säg bara till :)

(Btw, ja orka int svara på din kommentar på min blogg hit på din blogg. Just so you know ifall du undra)

http://chanettes.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...