En sak som jag gillar med mitt jobb är att jag inte egentligen har tid att fundera så mycket på annat. På jobbet händer det något hela tiden, det finns alltid något att göra eller något att bära eller något att reparera. När jag äntligen sen får ta en paus så är jag oftast så slut att jag bara sitter och laggar, kanske skriver ett textmeddelande med någon jobbanekdot åt nån eller spelar korgboll med arbetskollegor (true story, gjorde det idag). Det finns ingen tid för något annat - jobbet tar upp både den fysiska och den psykiska delen av mitt väsen. Det är bra. Det är lite som en sorts meditation. Jag trivs ganska bra på Leppätien Koulu. Jävligt synd att jag blir förflyttad till Sibbo Gymnasium nästa vecka. Jag som aldrig ville sätta min fot där igen - är det inte härligt med ödets ironi? Hoppas verkligen att jag får nån bra työpari där, för annars kommer jag att gå sönder.

Perus-utsikten på pausen.  

Åkte till bibban idag en sväng. Lånade Drömfångare av Stephen King samt Fahrenheit 451 av Ray Bradbury. Den lär vara bra, och lär ska höra till den litterära allmänblidningen, Dessutom gick författaren i fråga bort för en tid sen, så jag finner det ytterst passande.

Nu måste jag ta mig en sista funderare. Sen lovar jag, sen kommer det att hända nåt. Nu gäller det att spela korten rätt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...