Var ute och körde idag. Bara för mig själv. Jag tänkte först ta någon med mig, men jag beslöt mig för att jag behöver vara ensam. Det är något terapeutiskt med att köra bil längs med en oändlig väg. Något filosofiskt. Det blir så lätt att samla tankarna, och du kan fokusera på det väsentliga. Dessutom lyssnade jag på Whitesnake och Pantera. Jag återupptäckte den låt som kanske är Panteras bästa, Hollow.

''What's left inside him?
Don't he remember us?
Can't he believe me?
We seemed like brothers.
Talked for hours last night,
About what we want to be.
I sit now with his hand in mine,
But, I know he can't feel''

Låten handlar om en ung man vars bästa vän hamnat i koma på grund av ett självmordsförsök.

''I'm close with his mother,
And she cries endlessly.
Lord, how we miss him,
At least what's remembered.
It's so important to make best friends in life,
But, it's hard when my friend sits with blank expressions.''

''No one knows, what's done is done.
It's as if he were dead.''

Phil Anselmo må vara världens största junt, men jävligt bra låtar kan han skriva.

All work and no play makes Sundis a dull boy. Här är bilden på drickan som utlovades:

10 poäng och ett papegojmärke åt den som förstår varför denna dricka är legendarisk. Bilder på hatten kommer imorgon. Kanske.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...