Här firade jag midsommar i år: 

Livet som eremit i skärgården tilltalar mig verkligen. Man behöver inte bekymra sig över småsakerna i vardagslivet. Man får leva på sina egna villkor i symbios med naturen. Man får tid att fundera, att filosofera. Att bara sitta ensam på en brygga eller ett berg och stirra på havets oändlighet är så terapeutiskt för mig. Jag förstår hur hon, havet, lyckats locka till sig så många män genom århundraderna. Jag skulle verkligen vilja ha en egen båt, så att man bara kunde åka ut på havet då och då, och eventuellt ta i land på Östholmen eller någonstans och bara vara en stund. Det är ett av mina mål i  livet att ha en egen stuga ute i skärgården. Om min författardröm någonsin går i uppfyllelse så tror jag det skulle vara min plats för inspiration. Ska försöka göra mig lite tid i slutet av Juli så att jag eventuellt kan åka ut dit igen för några dagar och bara vara. Det kräver både kropp och själ.

Fastän semestern börjar på fredag.

Fastän det är fest och lönedag.

Fastän det är Fogerty på lördag.

Fastän det är sommar.

Är sinnet tungt, är humöret nere

Jag ser lidande och död fastän jag inte vill.

Mitt sinne tyngs av andras bekymmer, 

Egna och andras. 

Jag har inte bett om det här.

Sagan fick inte ett lyckligt slut.

Hur gick det nu såhär?

 

JT

25 juni 2012 10:14

I feel you

http://chanettes.blogspot.com

Andreas Sundberg

25 juni 2012 14:59

Usch.

 

JT

25 juni 2012 20:54

...Int nu på de sättet! :D

http://chanettes.blogspot.com

Andreas Sundberg

25 juni 2012 20:57

:D Ändå usch.

 

mym

25 juni 2012 22:41

om du skaffar den stugan, så kan du ge dig hundra på att jag e där me dig o leker eremit sen fö resten av våra liv. :) ...man måst ju forstätta på traditionen ;)

Andreas Sundberg

25 juni 2012 23:05

I väntan på de, då ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...