Varför blir jag alltid så cynisk om kvällarna?

Ofta när jag tappar bort mig i mina filosofier så finner jag något.

Något som kan likna hat.

Något som förtär mig innifrån, något som äcklar mig.

En mörk sida, en annan Sundis.

En Sundis ni inte känner.

En Sundis som inte känner empati.
En Sundis jag inte ens själv känner riktigt.

Ibland viskar han i mitt öra om kvällen.

Han påminner mig om varför jag är som jag är,

Och skrattar åt min olycka.

Förra året skedde något som ändrade på min personlighet. Jag trodde det var något tillfälligt, men det var det inte. Det var som att en mörk korridor i mitt inre, som hade varit låst och igenbommad, öppnades och det som funnits där inne släppts ut. 

Det finns stunder då jag känner av dessa saker påverkar mig, dessa tankar av ondo, och jag är säker på att mina vänner också då märker att det är något som annorlunda med mig. Det känns så. Det syns. 

Därför kanske jag ibland har hållit mig för mig själv. För att bekämpa mina demoner. För att gå tillbaka till ljuset. Men det är inte lätt.

Det finns kvällar, kvällar som denna, då jag saknar mitt gamla jag. 

Usch, nu är jag deppad igen.

En ganska passande bild.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...