Hejdå! Nu försvinner jag. Men var inte ledsna. Någon dag kommer jag tillbaka igen, spedegare än någonsin förr.  Mycket spedegare. Kom ihåg: den som behöver Sundis, behöver bara slå en pling. För dem som behöver mig kommer jag inte vara långt borta. Jag kommer alltid vara nämare än ni tror, beredd på att dra ett torrt skämt, bjuda på lite jägermeister eller debattera livet och dess eventuella mening. Det här är farväl på en obestämd tid. Nu börjar den verkliga resan.

Nu stängs bloggen ner för en tid.

Någon dag när det känns rätt i maggropen, kommer denna blogg att stiga som en fågel fenix ur askan. För tro mig - jag är verkligen inte klar med den. Men nu måste den få vila. Den måste få andas. Den måste förbereda sig på återfödelsen.

Sundis tackar och bockar för alla läsare, fans, stalkers, intrillare, spammare och trolls. Det har varit en fin resa vi gjort. 

BLOGGEN ÄR DÖD! LÄNGE LEVE BLOGGEN!

 

årets päron

31 juli 2012 22:37

NEJ! va ska ja nu fylla mina innehållslösa kvällar me tror du? du tar ifrån mig mänskliga rättigheter till stalk bro! :'(

http://mymmlans.blogspot.com

Andreas Sundberg

4 augusti 2012 00:14

Telefonen är uppfunnen. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blev jag påmind om jag faktiskt har en blogg.   Jag satt på bussen påväg in till stan för att kolla in slutförsäljningen på Anttila - jag skulle nämligen behöva några grejer till mitt kök och tänkte att om det någonsin är läge för att slå ti...

Inspirerad av min bloggarkollega Lukas känner jag att det är dags igen för att skriva litet här på bloggen.  Dock skola ni, o högt ärade läsare, icke förvänta eder något spektakulärt. Jag kommer nämligen att återuppliva en gammal serie;     S...

Under en gatlykta står en man och röker. Jag går förbi honom och känner den där fräna lukten av cigarettrök. Kollar ner mot ån. Den är lugn så här till kvällen.  Det doftar litet vagt av restaurangmat och sommar. Jag är trött. Jag är slut. Ja...

Under slutspurten här i Åbo känns allting litet jobbigt. Deadlines trycker på, alla runtom mig är antingen redan på arbete eller megastressade av skolarbete. Det blir lätt så att man känner sig aningen ensam och bortglömd, då folk inte har tid för en...

Nattliga hälsningar, bäste bloggläsare. Eller kanske är det dag när du läser det här? Skippa isåfall det första ordet.   Inspirerad av Lasse Grönroos från vårt allas favoritradioprogram, Metallväktarna, har jag tänkt börja en ny serie här på min ...